Sockenbladets septembernummer

Bygdens sockenblad hade tema nybyggare i sitt septembernummer och detta hakade jag på med att skriva om en boktrippel där samtliga böcker är författade av invandrare.

Maries boktrippel om nybyggare/invandrare 

Stamtavlor – Dilsa Demirbag Sten

Samtidigt som Dilsa Demirbag-Sten skildrar sina kurdiska anor i en rad kärleksfullt tecknade, och som det verkar, raka berättelser i boken Stamtavlor ger hon läsaren även en lektion i kulturskillnader och kulturkrockar. Ett aktuellt tema är såklart den så kallade hederskulturen och författaren väjer inte för att tackla ämnet. Det är svårt för mig som västerländsk kvinna och med i grunden kristen livssyn att ens börja förstå alla aspekter som ligger bakom.

Detta är historien om Dilsas föräldrars flykt från en diktatur till ett tryggt och säkert Sverige. Det är svårt att lämna det gamla invanda bakom sig och framförallt människor man tycker om. Kärleken till mormor Mukades är innerlig och vacker och denna starka kvinna tilldelas ett helt eget kapitel fyllt av kärlek, tacksamhet och förståelse. På slutet får vi följa en vuxen Dilsa som återvänder till sina rötter i Kurdistan tillsammans med sin svenske man. Det är spännande att följa dem på resan och uppleva hur kulturskillnaderna speglas genom deras ögon och upplevelser.

Bitvis blev jag arg när jag läste boken och beskrivningarna av det turkiska förtrycket av kurderna och kurdernas eget förtryck av sina kvinnor och barn. Berättelser om grymheter som tortyr och de lekar barnen roade sig med som små är starka och det framkallar avsmak hos mig. Som så många gånger förr när jag läst skildringar från andra kulturer är jag så innerligt glad att jag dragit en av livets vinstlotter och är född där jag är född.

Arkan Asaad – Stjärnlösa nätter

Arkan Asaad ger oss ett annat perspektiv på hederskulturen, nämligen det manliga. Naturligtvis finns det också pojkar som drabbas och inte bara flickor även om de får den mesta publiciteten. I Stjärnlösa nätter berättar Arkan Asaad ur ett delvis självbiografiskt perspektiv om en ung man, uppväxt i Sverige, som vid ett besök i det gamla hemlandet Irak tvingas till äktenskap med en kusin. Det är inget lätt beslut för bokens huvudperson att säga ja men efter en systematisk utfrysning och mobbning av hela sin släkt, med fadern som beslagtagit hans pass och ingen kunskap i arabiska är han fången i sin egen kultur och blir ett av dess offer genom äktenskapet. Detta är bara början på hans mardröm. Nu förväntas han ordna uppehållstillstånd i Sverige åt sin unga fru och samtidigt försörja henne och ge hennes familj presenter.  

Arkan Asaad beskriver en kultur med för oss i Sverige ålderdomliga förtecken där familjens heder är allt och där alla verkligen ska hedra och lyda sin fader. Familjen har starka band och ingen vill hamna utanför gemenskapen, individen styrs av hot, skam, skuld och våld och båda könen är offer.  

Författaren har själv beskrivit att arbetet med att skriva boken har varit hans terapi och själva boken är hans drömfångare. Nu när historien är berättad vill han bara gå vidare med sitt liv.  

Marjane Bakhtiari – Kan du säga Shibollet

Familjen Abassi är invandrare från Iran. De är välanpassade och assimilerade och bor i villa långt ifrån Rosengård. Pappa är lärare på universitet och de bägge döttrarna gör bra ifrån sig skolan. Trots gräl vid frukostbordet känns de starka familjebanden igen och dem kan många av oss identifiera sig med. Familjen tycker om varandra. Här finns värme, kärlek och tillgivenhet men ändå drar man sig inte för att milt driva lite med pappan i familjen. Hans strävan att vara svensk tar sig flera udda uttryck. Inte en pryl som inte är köpt på IKEA finns i det här hemmet, t o m den persiska mattan saknas.  

Den ena systern övertalar sina föräldrar att låta systrarna åka till släkten i Teheran för att hälsa på så att hon ska kunna slutföra ett fotografiskt projektarbete om iranska religiösa högtider. Väl där vill kusinen helst visa upp det som är västerländskt, butiker med amerikanska varor, graffiti, popmusik och USA-influerade kläder.  

Här finns en allvarlig underton om kulturskillnader, religiöst förtryck, mångkultur och utanförskap men författaren har ett härligt satiriskt sätt att skriva på så att läsaren kan skratta både åt sin egen och den främmande kulturens yttringar.