Bokens huvudperson är Christian Hoffman som är 17 år när Tornet börjar. Han går på internat, intresserar sig för musik och oroar sig över sina finnar. I inledningen firas Christians fars 50-årsdag och här får vi möta de viktigaste karaktärerna i bokens fortsättning. Boken utspelar sig i Dresden och det myllrar verkligen av folk. Indexet i början av boken är därför ovärderligt.
Familjen är borgerlig och har många av de gamla värderingarna som inte precis välkomnas i den socialistiska republiken. Familjen får lida för att de är vilka de är. Christians far är läkare och sonen vill också läsa medicin. För att få en chans att studera måste han skriva på den streckade linjen och göra tre års värnplikt. Hans väg där blir verkligen inte lätt och parallellt med Christians vedermödor i lumpen glimtar familj, grannar och vänner förbi i Dresden och hur de alla kämpar med sin existens på olika sätt i dikaturens kvävande existens.
Det mest absurda är besöken på Kolön. Här sitter DDRs byråkrati och hit måste alla som vill ha något skaffa sig tillstånd men först utrusta sig med en stor portion tålamod. Vill du ha en tvättmaskin, köa i den kön. Vill du ha en bil, köa i en annan kö, vill du ha större lägenhet o s v.
Tellkamps miljöskildringar är suveräna. Han tar oss med på besök på fabriker, tvättinrättningar, badhus, sjukhus och överallt känns det som att läsaren verkligen var där. Mot slutet av boken accelererar tempot och jag finner det lite svårt att följa med. Känslan av att man närmar sig ett stup och att undergången är nära ligger tät över sidorna, söndervittring och sammanfall. Inte för inte är bokens underrubrik En historia från ett sjunket land.
Bokens sju år känns mera som 50 år men det hänger inte samman med att boken är seg, tvärtom, författaren lyckas spegla en klaustrofobisk värld på ett excellent sätt, därav det långsamma tempot. Det är svårt för någon att verkligen föreställa sig hur det var att leva i en diktatur där angiveriet satt i väggarna och du inte kunde lita på någon människa. Minsta felsteg kunde vändas mot dig och så hade STASI en hållhake på dig också.
Länkar:
I våras besökte jag Stasimuséet i östra Berlin, se här.
Tidigare i år utkom Operation Norrsken som handlar om Sveriges mellanhavanden med Stasi, se här.
En bok som utspelar sig delvis parallellt i DDR med Tornet, är Adam & Eva av Ingo Schulze, se här.
Bokmoster är initiativtagare till Tyska Torsdagar.
5 kommentarer:
Tack för påminnelsen, nu finns du med på listan över "vår tyska falang" :) Skulle gärna läsa Der Turm på tyska, men inser att en tegelsten nog blir mig övermäktig.
Ett mastodontverk i sanning- och jag ska erkänna att jag har en bit kvar att läsa... men det är en bra roman och framför allt tycker jag att du har skrivit en väldigt inspierarande recension! Jag håller med Bokmoster- den tyska versionen känns en aning övermäktig att sätta tänderna i....
Då kanske jag ska våga mig på Tornet i alla fall och tack för boktipsen på mer litteratur som handlar om hur det var att leva i DDR. Precis det jag är på jakt efter. :-)
Bokmoster och Ingrid: nej på originalspråk skulle jag inte gett mig på Tornet.
Smutstiteln: jag skulle kunna lägga till Honeckers kanderade äpple av Claudia Rusch oxo.
Låter som en mycket intressant bok. Bra att den finns i svensk översättning, min tyska är mer än usel.
Skicka en kommentar