Gardell x 3

Tredje och sista delen i Jonas Gardells episka berättelse om de homosexuella unga männen som flyttade till Stockholm för att få en chans att leva sina egna liv, är nu fullbordad och så är också min läsning.

Torka aldrig tårar utan handskar. Döden. Den tredje delen. I och med denna tredje del så knyts påsen ihop. De två tidigare delarna. Kärleken och Sjukdomen har jag tidigare skrivit om. Gardell har skrivit en hel folkgrupps historia med den begynnande frigörelsen och upptinande klimat som de homosexuella började uppleva på 1970-80-talen för att nästan med en gång de känt frihetens sötma drabbas av HIV och AIDS med följd att de hängdes ut i media och fick utstå mycket spott och spe. För vi som var med på den tiden minns propagandan och den smått hysteriska känslan av rädsla som genomsyrade allt och alla som hade någon anknytning till HIV,

Kunskapen om sjukdomen och dess smittvägar är idag mycket bättre och det och Gardells romansvit har och kommer att ha en stor betydelse för framtiden.

Jag skulle vilja sticka ut hakan och påstå att detta redan är en klassiker. Den har redan skördat flera priser och utmärkelser och jag misstänker det blir flera. Lite konstigt tyckte jag det var att den inte var med i Augustprissammanhanget.