Anh bor hos Jörg i flera år i ett något surrealistisk tillstånd av icke-vara. Hon är papperslös, det enda främmande språk hon förstår är ryska och får därför idén att hoppa på ett tåg till Moskva. Dessvärre tar hon tåget i "fel" riktning och hamnar i Paris. [Här någonstans får jag stora svårigheter med läsningen. Jag tappar taget och intresset och boken ligger orörd i ett par veckor. ] Anh får hjälp av först en prostituerad kvinna som hon inte kan prata med och bor länge tillsammans med henne i en källarskrubb.
Det enda som roar henne är bio. Hon går dit varje dag och ser helst bara filmer med Catherine Deneuve. Faktum är att kapitlen i boken är döpta efter Madame Deneuves olika filmer. Denna poäng går mig förbi eftersom är jag är tämligen obildad och ganska ointresserad av film. MEN jag kan inte låta bli att dra paralleller med boken jag skrev om i söndags, En egen plats, där hjältinnan också var passionerat, för att inte säga patologiskt intresserad av film.
Anh träffar sedan några människor som hjälper henne med inte alltid så lyckosamma följder. Hon genomgår förbjudna medicinska experiment på huden, hon arresteras, hon får missfall och till slut sluts cirkeln på ett otillfredsställande sätt.
Detta är en bok som jag blev trött av, jag såg ingen mening med intrigen, den sa mig ingenting och dessutom retade jag mig på Anh. Berättelsen är surrealistisk och allt sammantaget gör att jag inte kan uppskatta språket eller något annat med den.
 |
| Tysk torsdag |
3 kommentarer:
Jag hade faktiskt tänkt göra ett undantag och läsa den här på svenska, när förlaget frågade mig. Jag tyckte den lät intressant. Trist att du inte gillade den.
Hupp, det låter jobbigt.
Jag tror inte att den här boken är något för mig- heller. Alldeles för rörig intrig och usch så deprimerande det verkar.
Skicka en kommentar