Världens mått - Daniel Kehlmann

I Världens mått möts vetenskapsmannen Alexander von Humboldt och matematikern Carl Friedrich Gauss på en vetenskapskonferens i Berlin 1828. De är några av de främsta tyska vetenskapsmän som funnits och tanken kittlar över vad som kan ha sagts vid ett sådant möte? Möttes de alls eller är det fiktivt liksom så mycket annat i bästsäljaren av Daniel Kehlmann. Humboldt och Gauss har visst existerat men var verkligheten tar slut och författarens fantasi tar vid låter sig inte gissas.

De två är varandras motsatser. Humbolt är rikemanssonen som får studera för de bästa lärarna pengar kan köpa, Gauss är son till en fattig hantverkare som hankar sig fram på stipendier och för att hans lärare i honom ser ett blivande geni. Humbolt drar sig undan kvinnor, vet inte vad han ska göra med dem medan Gauss har ett libido av stora mått och är gift ett par gånger. Humbolt far världen runt och mäter allt han kan, bestiger vulkaner, far nerför Amazonas och klättrar i gruvor medan Gauss gör sina upptäckter hemma i Tyskland. De två männens öden är skickligt hopvävda med varandra i vartannat kapitel.

Boken har ett lustigt språk och är lustigt skriven och medvetet eller omedvetet drar författaren ett löjes skimmer över vetenskapsmän över lag. De framställs som kufar. Kanske är det sant? En hel del måste försakas för att man ska nå sitt mål. Gauss lär nog ha varit ganska unik i det att han övergav sin brud på bröllopsnatten för att stiga upp och skriva ner en viktig matematisk formel som kom till honom just då.

Det är en ovanlig bok för att vara tysk tycker jag utan att hävda att jag är expert på något sätt. Hade jag inte vetat hade jag knappt gissat på tyskt ursprung. Vissa saker i boken får mig att tänka på Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann. Där blandas också fakta och fiktion på ett vilt och festligt sätt och huvudpersonen är inblandad i olika världshändelser. Av de två föredrar jag faktiskt hundraåringen.