För några veckor sedan cirulerade en enkät bland bokbloggare om våra läsvanor. En av frågorna var om vi kikade på slutet i boken vi läser. Jag tror att jag var en av de få som gör så, eller som i alla fall erkände att jag tittar längst bak i boken. Detta har fått mig att fundera lite grand.
Varför kikar jag i slutet? Eftersom jag inte läser deckare har det inget med att göra att avslöja mördaren och veta dennes identitet genom hela boken. När de hemska matematiktimmarna stod på schemat var jag en flitig elev som ofta kikade i facit när jag stötte på patrull och facit fanns längst bak i boken. Detta var väl förbjudet då, men det förbudet kan knappas appliceras på den skönlitteratur jag läser idag för nöjes skull.
Jag brukar vilja ha lite grepp om hur många sidor en bok är och hur lång tid det kommer att ta att läsa den, säg en bok om 200 sidor, och när jag passerat 100-talet sidor tänker jag alltid, "nu har jag läst 50 %", vid 150 sidor 75 % etc.
När jag läser klassiker så vet jag ju oftast innan inte bara hur boken slutar utan en hel del av handlingen och hurdana karaktärerna är också och boken blir inte sämre för det. Jag har helt enkelt bestämt mig för att inte skämmas för att jag kikar på slutet. Det är min läsupplevelse och den tar inte stryk av mitt något okonventionella beteende.
4 kommentarer:
Jag kollar hur många sidor en bok är på, bläddrar även och kollar hur den är upplagt med kapitel osv. men jag läser ju inget.
jag har börjat med det, ibland :)
Jag kollar också hur många sidor det är och registrerar när jag läst hälften. Men jag läser inte sista sidan i förväg.
Jag kollar altid hur många sidor boken har och om den har kapitel eller någon annan uppdelning. Men siffran står ju längst ner på sidan så jag ser ju inte vad som står i texten.
Skicka en kommentar