Arto Paasilinna - Paradisets fångar

Min första finska bok detta nordiska bokår är Paradisets fångar av Arto Paasilinna. Ett flygplan fullastat med biståndsarbetare på väg till FN-projekt havererar någonstans i närheten av Indonesien. De 50 eller så överlevande består av finska skogsarbetare, svenska sjuksköterskor, finska barnmorskor, någon läkare, flygplanets engelska besättning samt en finsk journalist som är bokens berättarjag. De sköljs upp på en öde och nu börjar kampen för att skaffa föda och överleva i väntan på räddningen.

Initialt uppstår en del gruff och maktkamp men så småningom organiseras ett samhälle där alla hjälps åt och arbetar för det gemensammas bästa. Att nöden är uppfinningarnas moder är väl känt och detta praktiseras på många överaskande och roliga sätt. Gruppen tillverkar metkrokar av kopparspiraler, mensskydd av innanmätet från flytvästarna, de konstruerar ett kylskåp och en hembränningsapparat.

Efter nio månader kommer "räddningen" i form av amerikanska marinsoldater och då är det flera av gruppen som alls inte vill åka hem till kalla norden, utsätta sig för stress och stämpelklocka och byta sin paradisiska tillvaro.

Här finns drag av Robinson Crusoe och Flugornas herre men Arto Paasilinna sätter sin egen stämpel av humor, burleska situationer och tokigheter på berättelsen. Jag har läst det mesta av Paasilinna och i ärlighetens namn är detta inte en av hans bästa böcker, men duger gott nog som örongodis på en tågresa. Att boken är inläst på mustig finlandssvenska ger en extra dimension till texten.