Romotjka blir som fyraåring övervigen av sin mor i en kall lägenhet i Moskva. När maten är slut och kölden blir övermäktig ger han sig ut i staden och tas omgående om hand av en flock vildhundar som bor i en övergiven kyrkoruin. Detta blir pojkens hem de närmaste fyra åren. Till en början får han dia ledarhonan tillsammans med hennes fyra valpar och överlever så den första tiden. Romotjka lär sig så småningom hundarnas "språk", han äter sopor och fångade råa djur som de, de värmer varandra under kalla vinternätter och drar nytta av varandras färdigheter. Pojken som finner sin plats i flocken står också kvar med ett ben i människovärlden som han lämnat. Han känner sig dragen till människor, speciellt en kvinna bland uteliggarna som sjunger som hans mor en gång gjorde. En dag kommer ledarhonan hem med en ny liten valp, ett spädbarn, och förutsättningarna förändras så småningom för flocken.
Det kan vid första anblick liknas vid Djungelboken men den här boken är så mycket mera realistisk och naturalistisk. Det är långt ifrån dagens Disneyfierade syn på hundar och andra djur, här framträder hunden i sitt vilda, naturliga tillstånd. Författaren har gjort ett fantastiskt arbete med att förmedla hur en hundflock fungerar och många av de beteenden hon beskriver, signaler hundar emellan och jaktinstinkter känner jag igen från min egen hund. Jag känner mig dragen till Romatjka, till flocken och till boken och det är inte bara för att jag själv är matte. Det tragiska är att historien också har sannolikhetens prägel i ett land där miljoner barn lever som gatubarn.
Nyligen vann Hundpojken Stora Ljudbokspriset på Bokmässan och det var så jag fick upp ögonen för den. Jan Malmsjö är uppläsare och han gör sitt jobb på ett suveränt sätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar