Är detta verkligen en debutroman?

Det är svårt att tro att Mississippi är en debutroman för den innehåller så många viktiga komponenter, har flera bottnar och överaskar fram till sista sidan. Det är en verkligt stark bok som Hillary Jordan har skrivit om den amerikanska södern. Läsaren känner igen berättelser om rasmotsättningar och rasism men hon skriver om det på ett rakt, fräscht och enkelt sätt att det ibland verkar som att det är första gången jag läser något liknande.

Vi befinner oss strax efter andra världskrigets slut och Henry McAllan drömmer om att äga en gård och odla bomull. Han släpar med sin fru Laura som är van vid storstadens bekvämlighet och deras två barn till sin drömtillvaro i Mississippideltats mitt. Huset saknar alla bekvämligheter som vatten och el. Laura får hjälp i hushållet av en av de svarta arrendatorernas fruar, Florence Jackson. Familjen Jackson stretar att få tillvaron att gå runt och kan knappt unna sig livets nödtorft. Henrys yngre bror Jamie kommer hem från kriget i Europa samtidigt som Jacksons son Ronsel. Ronsel har lyckats bra i kriget och t o m haft en tysk flickvän varför hemkomsten till Mississippi är särskilt svår för honom.

Jamie, Henry, Ronsel, Laura och Ronsels far Hap är bokens fem berättarröster och de turas om att föra berättelsen framåt. Det är ett sätt att berätta som fungerar bra. Vänskap, älskog, tacksamhetsskuld, hat och hopplöshet gör att berättarna på olika sätt blir insyltade med varandra. När Ku klux klan inte helt överaskande gör sitt intåg i berättelsen vet vi att någon kommer att råka riktigt illa ut. Hatet jäser och jäser nog för att kunna mörda. Läsaren drivs framåt mot slutet som Hillary Jordan har lyckats göra extra spännande. Hennes sätt att skildra miljöerna gör att jag kan höra leran klafsan under fötterna på mig. En verkligt skicklig debut.

Andra som läst Mississippi är med näsan i en bok och böcker, böcker, böcker.