Med en cigarettdoft av tider som flytt

Susanne Axmacher gjorde succé med sin första bok Näckrosbarnen, som jag dessvärre inte läst, och uppföljaren Nymfens tid hamnade i min brevlåda som recensionsexemplar. Trots att läsning och bloggning gått trögt på sista tiden var detta en bok jag fastnade för direkt.

Läsaren får följa tre berättarjag, de uppenbara Carl och Millie som är kärlekspar och bokens huvudpersoner samt den lite aparte Ivar, vars roll i det hela inte är helt solklar från början. Millie är 19 år och det går inte så bra för henne i livet. Hon har blivit relegerad från flickskolan p g a fusk och går nu halvhjärtat in för hushållsskolan hon går i. Hon har skådespelar- eller skrivardrömmar och faller handlöst för den äldre och mer världsvane Carl. Carl är journalist och inte precis vad Millies föräldrar önskar sig åt dottern. Carl och Millie träffas i smyg och allt går bra tills Millie visar sig vara med barn.

Millies föräldrar packar iväg flickan till landet, till farföräldrarna som hon knappt känner, för att där invänta nedkomsten. Barnet räknar de med att lämna bort. Hon står ut i några månader och rymmer sedan tillbaka till Stockholm. Andra världskriget står för dörren och säkerhetspolisen arbetar febrilt med att kartlägga spioner och kommunister. Carl och hela hans bekantskapskrets läggs under lupp och det får återverkningar även för Millie och det barn hon väntar. Hon vågar ta språnget ut i det okända och tvingas leva med konsekvenserna. Jag kan inte låta bli att spekulera i en möjlig fortsättning.

Det är inte bara omslaget som är läckert i svartvitt och den lätt dekadenta känslan i fotot. Författaren har verkligen lyckats fånga en känsla av ängslan, skräck och väntan på kriget och det hela ger verket en mycket verklighetstroget aura. Tidsmarkörerna i boken är många. Alltifrån de dåliga lägenheterna med dass på gården och trasmattor på golvet till beskrivningen av vilka kläder de bar.

Framförallt är personskildringarna levande och trovärdiga. En bok som varm rekommenderas.