Wof Hall - Favorit i repris

Det är nu gott och väl ett halvår sedan jag tog mig igenom Wolf Hall och intrycken har hunnit sätta sig. När jag läser igenom texten jag skrev då ser jag mina intryck fortfarande håller. Jag skäms inte för att berätta att jag verkligen fick kämpa de första 100-150 sidorna av Wolf Hall. Många kritiker och bloggare vars omdöme jag respekterar, har hyllat Wolf Hall och höjt den skyarna och jag var helt säker på att jag skulle gilla den. Därför var det extra svårt för mig att början var så seg. Hilary Mantel har gjort det nästan omöjlig genom att skriva två böcker som inom loppet av ett par år bägge har rakat hem Man Booker Price. Wolf Hall vann 2009 och nu kan jag knappt bärga mig innan jag sätter tänderna i Bring up the bodies som vann 2012.

Vid mitt första besök i England som 14-åring stiftade jag för första gången bekantskap med Henrik VIII och alla hans fruar. Ramsan skild, avrättad, dog. Skild, avrättad överlevde finns kvar. I Wolf Hall möter vi de två första fruarna Katarina av Aragonien och Anne Boleyn. Det är en fantastisk odyssé över England krig åren 1500-1535. Thomas Cromwell föds som son till en hantverkare men reser runt i Europa, skaffar sig kunskaper, lär sig tala främmande språk och knyter kontakter. Sakta men säkert jobbar han sig uppåt i hemlandet och får tjänst hos kardinal Wolsey som var Englands starkaste och mäktigaste man. Detta var trappsteget för Cromwell att själv klättra vidare och nå sådana höjder som Henrik VIIIs närmaste man, earl av Essex och många fina utnämningar.

För den som inte är närmare bekant med Englands historia under denna period och alla kungens sex fruar tillråder jag starkt att läsa på innan man sätter tänderna i Wolf Hall. Det tjänar läsupplevelsen på. Det är oerhört svårt att beskriva vad som egentligen händer på de 660 sidorna annat än att de innehåller finfina personporträtt, miljöer och det bara myllrar av 1500-tal. Man känner doften från oxen som rostas över öppen eld eller rosbladen som skänker väldoft åt hovdamarnas kammare.

 

Att alla sidor är lika briljanta är förstås en överdrift men här finns episoder att passa alla. En av dem som jag mest kommer ihåg är när porträttet av Thomas Cromwell, som Hans Holbein målat, visas för första gången. Porträttet granskas ingående, både den avmålades ansikte och de attiraljer som han målats tillsammans med. Är det porträttet som beskrivs på de här boksidorna eller är det en personkarakteristik av den högre skolan som läsaren bjuds på. Läs själv och bilda din egen uppfattning. Wolf Hall ska enligt planerna ges ut på svenska till våren.