Ett gammalt talespråk om Österrikes äktenskapspolitik löd "Andra må föra krig, du, lyckliga Österrike, gift dig". Sådan var habsburgarnas kejserliga äktenskapspolitik och i boken får vi följa sex österrikiska ärkehertiginnors öden som bortgifta panter i fädernas och brödernas politik.
Kunigunda
(1465-150) Kunigunda befann sig i Innsbruck när
staden intogs av bayerska trupper. Deras furste Albrecht IV lurade Kunigunda
med hjälp av falska dokument att hennes far, kejsar Friedrich III, hade godkänt
deras äktenskap. Paret vigdes och först efteråt uppdagades det att Kunigunda
lurats. Hon försonades inte med sin far förrän många år senare. Efter att
Albrecht dött blev Kunigunda mycket politiskt intresserad och arbetade aktivt
för sina yngre söners rättigheter gentemot den äldste sonen. Sina sista år
tillbringade Kunigunda i ett kloster.
Margareta
(1480-1530)
När Margareta var blott 2 år gammal ingick hennes far den österrikiske kejsaren
Maximilian I en allians med Frankrike. Detta innebar att hon skickades till det
franska hovet för att uppfostras där. Några år senare ångrade sig hennes
franske make, tog en ny hustru och skickade tillbaka Margareta till sitt hem. En
ny make hittades raskt åt Margareta, inte mindre än den Spanske kronprinsen
Johan. Han levde dessvärre bara något år och så var Margareta änka igen. Det
blev tredje gången gillt och tredje maken hette Filibert. Han var hertig av
Savoyen men totalt ointresserad av politik så Margareta skötte all politik och
maktutövning åt honom. När Filibert dog drog sig Margareta tillbaka till ett
kloster men snart kallades hon hem för att få ett fint jobb. Hon fick uppdraget
att bli ståthållare i Nederländerna och skötte sitt uppdrag med bravur fram
till sin död 1530.
Maria (1505-58) gifts bort som ung flicka med kung Lajos av Ungern. Hans land och hans krona visar sig vara av en högst osäker sort och det unga paret tvingas i strid. Lajos dör och Maria får gå i landsflykt. Hennes tröstpris blev att hon fick efterträda Margareta (se ovan) och bli ståthållare i Spanska Nederländerna där hon kunde ägna sig åt sin favorithobby – att jaga. Maria var uppriktigt förälskad i sin Lajos och gifter aldrig om sig, trots flera anbud. Maria lär ha varit en renässansmänniska som stödde konstnärer och musiker och undvek skickligt större konflikter i landet under sin regeringstid.
Anna
(1601-66)
skickades från sitt spanska hemland redan som 14-åring för att gifta sig med
Ludvig XIII av Frankrike. Han var dessvärre inte särskilt intresserad av sin
fru eller av kvinnor i allmänhet. Dessutom hade Anna en svärmor av rang, Maria
av Medici, som inte tänkte släppa ifrån sig sin drottningmakt. Anna levde i
många år i periferin och inte förrän efter 20 års äktenskap då en svår snöstorm
härjade och kungen tvingades övernatta hos Anna, blev hon gravid och födde den
blivande solkungen Ludvig XIV. När kungen avled för tidigt blev Anna regentinna
för den minderårige sonen tillsammans med Frankrikes starke man, kardinal
Mazarin. Anna är dessutom odödlig litterärt sett genom att hon figurerar i ”De tre musketörerna” och "Mannen med järnmasken".
Maria
Karolina (1752-1814) Som 16-åring tvangs Maria Karolina
lämna sin barndoms Wien och favoritsystern Marie Antoinette för att resa till
Neapel och gifta sig med kungen Ferdinand IV av Neapel och Sicilien. Ferdinand
var mest intresserad av jakt och hans unga fru som redan från barnsben varit
övertygad om att hon var född att regera, togs raskt över kontrollen av
statsangelägenheterna. Hon hatade fransmännen som efter franska revolutionen
lät avrätta drottningen, hennes favoritsyster Marie Antoinette. När Napoleons
trupper intog Neapel flydde hela den kungliga familjen till Sicilien där Maria
Karolina fortsatte sin kamp för tronen mot fransmännen. En av hennes allierade
var Emma Hamilton, Lord Nelsons älskarinna, och genom honom samarbetade Maria
Karolina med britterna. Kungaparet fick 17 barn tillsammans och när äldste
sonen tog över tronen och själv ville regera reste Maria Karolina hem till
Österrike, där hon också avled.
Maria
Leopoldina giftes som 20-åring bort med en man som hon aldrig
träffat och skeppades från Wien till Brasilien för att gifta sig. Maken var
kejsare Pedro, en bitvis ganska ilsken och grälsjuk man med bristfällig
utbildning. Långt ifrån den europeiske gentleman som Maria Leopoldina var van
vid hemifrån Europa. Dessutom hade de till en början inget gemensamt språk
vilket inte underlättade i äktenskapet. Pedros intressen bestod av
hästkapplöpningar och amorösa kärleksäventyr. Dessa upphörde dessvärre inte
efter äktenskapet. Brasiliens klimat och omgivningar var inte lätta att vänja
sig vid. Det var så fuktigt att kläder och möbler ruttnade och insekter av
olika slag fanns överallt. Ju längre tiden led desto sämre behandlade Pedro
Maria Leopoldina. Han tvingade på kejsarinnan sina älskarinnor som olika
hovfunktionärer och de hade bättre kläder och mera pengar att röra sig med.
Maria Leopoldina förvisades till palatsets bakre regioner och dog efter bara 10
års äktenskap.
I och med denna bok kan jag äntligen kan jag sälla mig till Bokmosters tema Tysk Torsdag.
5 kommentarer:
Mimmimarie, kul att läsa om din tyska torsdag! Inspirerande inlägg om faktaböcker, jag har också lite svårt att ta mig igenom dem på tyska men hittar man någon man gärna vill läsa brukar det ordna sig :)
Vilken intressant genomgång och vilket fint boktips. Jag håller annars med dig- det kräver sin man/kvinna att läsa faktaböcker på tyska men trägen vinner och belöningen är ofta stor. Boken om Habsburska kvinnor blir jag verkligen intresserad av. Jag ska nog ta mig en titt på Amazon.....
Bokmoster: ja, det hänger nog helt och hållet på ämnet när det gäller faktaböcker.
Ingrid: Många intressanta kvinnoöden finns där och denna "handel" pågick in på 1900-talet i flera kungliga hus runt om i Europa.
Låter som en helt underbar bok. Fast jag hade föredragit den i svensk eller engelsk översättning. Jag kan, med visst besvär, stava mig igenom en tidningsartikel på tyska. Om det är en kort artikel och bildillustrationer som hintar vad artikeln handlar om.
Kunigunda har jag läst om.
Skicka en kommentar