Paris efter befrielsen

Anthony Beevor har gjort sig själv synonym med djupgående och breda skildringar av olika skeden av andra världskriget. I den nya Paris efter befrielsen 1944-49 har han med sin hustru som medförfattare. Jag har tidigare läst D-dagen och Berlin-slutstriden av samma författare och är en stor beundrare av det han har åstadkommit.

Som vanligt i Beevors böcker förekommer det ett myllrande persongalleri från höga befälhavare till meniga soldater, folk från olika länder och från olika sidor av kriget. En del av hans mästarhand ligger i att han har en förmåga att levandegöra historien med hjälp av enskilda människor och deras vittnesmål.

Efter den första befrielse- och fredsyran förestår en svår tid. Det är ett samhälle som gör upp med krigs- och ockupationsåren. Kollaboratörer och medlöpare nosas fram och i de flesta fall straffas dessa på ett grymt sätt av sina vanliga medmänniskor vid sidan av polis- och domstolsväsende. Inte minst kvinnorna som har haft umgänge med tyskarna skändas offentligt på känt maner från andra ockuperade länder med rakade huvudet och skam.

Det är många utmaningar som Paris står inför. Frankrike är i stort sett konkursmässigt, har stora utlandsskulder och svårigheter att mätta och värma sin befolkning. Hur ska medlöpare och kommunister hanteras, nu när Sovjetunionen inte längre är en allierad utan ett hot mot västvärlden? Inte minst hjärtslitande är det att läsa om krigsfångarnas återkomst, de vandrande skeletten som stiger av tågen och tar med en fläkt av koncentrationslägren och grymheterna från krigszonerna.

Då är det desto roligare att läsa om kulturpersonligheterna. Det dröjde inte länge innan Paris åter var en samlingsplats och metropol i Europa med Ernest Hemingway i spetsen. Läsaren får följa med till olika ställen där Camus, Simone de Beauvoir, Violette Leduc, Sartre och Jean Genet hänger. Två fattiga unga män bodde samma hotell och svalt sig igenom tillvaron medan de drömde och jobbade på sin litterära framtid. Båda skulle så småningom få nobelpriset i litteratur, Gabriel Garcia Marques och Mario Vargas Llosa.

Det har varit oerhört intressant att ta del av efterkrigstiden med sina specifika problem. Alltför ofta slutar krigsskildringarna med fredsslutet. Jag ska försöka läsa samtliga böcker som Anthony Beevor gett ut tidigare. Han är en mästare.

Tack till Historiska media för recensionsexemplaret och för att de outtröttligt sprider god historisk litteratur.