Facebookcirkeln som kom av sig

I söndags kväll var det meningen att vi skulle ha haft en facebookcirkel om Den unge Werthers lidande men jag var den ende deltagaren som dök upp. Besviken blev jag för jag läst boken, skrivit anteckningar och laddat inför evenemanget i två månader. Inte så stor idé att cirkla för sig själv inte.

Det vore förmätet av mig att ge mig på att skriva en recension av ”Den unge Werthers lidande”. Denna mest kända av Goethes verk har väl stötts och blött, recenserats bakifrån och framifrån på de flesta av jordens språk. Avhandlingar har skrivits, studenter har svettats över boken och det mesta värt att sägas om boken är redan sagt.

När jag i gymnasiet läste jag Werther för första gången varken gillade eller förstod mig på den då. Hur gick det att läsa om den idag då? Jo, jag finner fortfarande språket för högtravande, känslostormarna smått obegripliga men kunde ändå ta till mig mer idag av boken än förra gången. Den har inte tillfört mig någonting och denna gång blir också den sista gången jag läser boken, det har jag lovat mig själv.