När Michael Nyqvist var i 6-års åldern fick han reda på att han var adopterad, att han föddes på ett barnhem och att hans far var italienare. När han försökte berätta om detta för sina kompisar förnekade modern hela historien, så det är inte så konstigt att han kände sig yr och tappade fotfästet. Något år senare lämnar adoptivpappan familjen.
Det är klassiskt att själv börja fundera på sitt ursprung och sina rötter när man själv får barn och just så är det för Michael. Hans släktforskarresa för att ta reda på sina riktiga föräldrar är både spännande och rörande att följa. Det är lätt att föreställa sig hans nervositet vid första mötet med först mamman och sedan pappan.
Parallellt med sökandet av föräldrarna får läsaren följa hans utbildning till och utveckling som skådespelare. Det är minst lika spännande att få följa diskussionen bakom scenen, även på pjäser som jag aldrig sett.
Boken är en fördjupning och fortsättning av det sommarprogram som författaren hade för något år sedan och som memoarbok känns den som fräsch fläkt. Boken är mycket personligt skriven och han lämnar ut sig själv helt inpå skinnet vid flera tillfällen. En bok jag kan rekommendera. Jag lyssnade på den där Michael Nyqvist själv läst in boken och det gjorde inte upplevelsen sämre.
1 kommentar:
Det är alltid intressant att läsa om människors liv. Oavsett om de är skådespelare eller något annat yrke. Alla människor bär på en historia. Mer eller mindre dramatisk. Ibland när jag pratar med människor som jag inte känner så väl kan jag plötsligt upptäcka vilka spännande händelser de har varit med om. Sådant som man inte kunde ana att de gjort. Jag lyssnar gärna för jag är väldigt nyfiken. (Kanske tänker jag också i det undermedvetna att i sådan historier finns stoff till en novell eller bok)
Jag har inte läst Micael Nyqvists bok men det är många som talat väl om den!
Skicka en kommentar