söndag 27 mars 2011

Skrivaruppdraget - Maries tyska boktrippel

Jag skrev här på bloggen för någon månad sedan om mitt skrivaruppdrag i bygdens Sockenblad. Nu är det ute hos hushållen och jag kan publicera mina boktips här också.

Maries tyska boktrippel


Det ska va’ tyskspråkig litteratur i år, åtminstone om man får tro Bok- och biblioteksmässan i Göteborg som har det som tema för årets utställning i september. Jag är ute i god tid och läser in mig på tyska böcker och när man börjar rota finns det en hel del som är översatta till. Det visar sig tyvärr att det inte är lika lätt att hitta böcker från de övriga tysktalande länderna Österrike och Schweiz, men Selma Mahlknecht är i alla fall schweiziska.

Jag tänker inte ge mig in i striden om var i Tyskland currywursten först upptäcktes. Författaren till en av mina utvalda böcker tänker sig att det var i Hamburg medan mina tyska grannar hävdar att det var i Berlin som currywursten tillagades för första gången. Här finns t o m ett museum tillägnat denna maträtt. Se vidare på http://www.currywurstmuseum.de/ Currywursten kommer hursomhelst definitivt att stå på menyn nästa gång vi åker till Tyskland.

Uwe Timm – Upptäckten av currywursten

Det här är en underbar liten pärla till bok som innehåller så mycket. Boken handlar inte bara om hur Lena Brücker, bokens huvudperson, upptäcker currywursten mest av en slump. Häri finns också en kärlekshistoria mellan Lena Brücker och en tysk soldat som utspelas under andra världskrigets sista skälvande dagar i Hamburg. Soldaten gömmer sig hos Lena för att slippa slutstriderna mot de allierade.

Boken är full av värme, socialt engagemang och humor med stänk av allvar i krigets slutskede. Läsaren får inblickar i hur bl a angiverisystemet under nazitiden höll folket i schack och regimen vid liv men också hur svartabörshajar opererade i efterkrigstidens nödår där det rådde brist på allt.


Patrick Süskind – Parfymen

Parfymen är en spännande bok som utspelar i historiskt tid, i 1700-talets Frankrike. Huvudpersonen Grenouille är ingen vanlig människa. Han kan känna miljontalsdofter och hans luktsinne är så fint att han i mörker kan följa en enskild människa på flera kilometers avstånd. Han är besatt av dofter så mycket så att de blir hans yrke, parfymörens. Den stora tragiken i hans liv är att han själv inte har någon doft. Med eskalerande spänning får vi följa hur han lär sig sitt yrke och till slut utnyttjar det på värsta tänkbara sätt i jakten på sin egen besatthet.
Innehållet, språket, den historiska tid och plats den utspelar sig i, på det sätt Süskind beskriver romanens karaktärer och att han är så insatt i parfymtillverkningens mysterier bär upp hela boken. MEN den är lite långrandigt beskrivit hur det gick till att göra parfym. Man utvinner eteriska oljor, destillerar, kokar och mortlar i all oändlighet och det blir lite för mycket. Jag har varit i Grasse där en stor del av romanen utspelar sig och besökt en parfymfabrik och fått beskrivit för mig hur de berömda "näsorna" arbetar, alltså de som skapar det mesta av världens bästa parfymer, vilket blir ännu en personlig aspekt för mig när jag läser boken.


Selma Mahlknecht – Ingen fara

Detta är ingen tjock bok jag valt men den har ändå mycket innehåll. Boken har tre huvudpersoner, systrarna Bess och Sandy som lever i nuet men läsaren får också parallellt följa deras mormor och hennes historia. Systrarna växer upp hos sin mormor. Sandy mår psykiskt dåligt och försöker ta sitt liv, när hon piggnar till börjar hon som terapi skriva en slags familjehistoria. Det står snart klart att den historia som mormodern berättat för systrarna inte stämmer överens med verkligheten, familjehistorien måste skrivas om och läsaren får följa med när livslögnerna nystas upp. Spänningen stiger för var sida man läser.

Det är en lite taggig och spretig bok att läsa men ändå lätt att älska och lätt att bli engagerad i. Läsaren får en bit i taget av författaren av handlingen och undan för undan avslöjar Mahlknecht deras historia. Det blir lite grand som att lägga pussel för läsaren. .

2 kommentarer:

Hannele på Hisingen sa...

inte läst nya tyska böcker på länge


http://hannelesbibliotek.blogspot.com/

Anna sa...

Ingen fara gillade jag mycket - men jag tyckte den var ganska otäck. jag vet inte om jag blivit softare med åren men barndomar som den påverkar mig...