För någon månad sedan läste jag Schulmans bok nr 1 Skynda att älska och bestämde på fläcken för att så snabbt som möjligt också läsa bok nr 2 Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött. Det blev en besvikelse om jag trodde att bok nr 2 skulle leva upp till bok nr 1. Båda är självbiografiska, ärliga, självutlämnande och känns äkta men det som att han brände sina bättre historier i bok nr 1.
För den som har läst hans bloggar och lyssnat på sommarprogrammet för något år sedan känns det som att man vet allt och kan allt om Alex Schulman redan. Det är inte så mycket nytt som kommer fram i den här boken. Hans gamla förhållande tar slut, han står på en bar med sitt bagage, han bor i en etta som han undviker som pesten, hellre fler barer, mer alkohol och middagar än att vara ”hemma”. Han träffar Amanda, blir olyckligt kär när hon inte ser honom, fortsätter att vara kär när hon sedan ser honom, de blir ihop, de gör barn, de väntar och de föder barn. Slutet gott, allting gott. En modern saga? Njae, det är den för ytlig för.
Schulman skriver bra, det måste jag säga först som sist och boken är lättläst och det är lätt att ta till sig vad han skriver, men det känns ändå inte som han når ända fram i strävan att beskriva en vacker kärlekshistoria och undret när två blir tre. Han skriver om sin Amanda som om hon var en trofé, en kvinna han erövrar och vill visa upp för världen. Till sist vill jag gnälla liten över den långa titeln som retar mig lite också, den må vara lånad från Thomas Tranströmer, men ändå.
2 kommentarer:
nja, ytlig tycker jag inte att han var i slutet..
http://hannelesbibliotek.blogspot.com/
Jag har inte läst den och jag har inte läst den första heller. Jag har nog en avog inställning till Alex Schulman som först blir en offentlig person via sin blog och sedan blir författare.TROTS alla lovorden över hans böcker så bli jag inte nyfiken. Men, men... en dag så tar jag kanske hans böcker i alla fall!
Skicka en kommentar