Ralf Rothmann har fått flera prestigefyllda litterära priser i sitt hemland Tyskland. Han har hyllats av recensenter och andra bloggare för sitt språk, sin naturalism, sin humor mitt i allt det eländiga men ändå..
Ändå kan jag inte sälla mig till hyllningskören. Mjölk och kol är en barndomsskildring från det smutsiga och proletära Ruhrområdet som varken griper mig eller berör mig. Det är något som fattas, något jag kanske inte ser, något mer än alla hundratals andra barndomsskildringar om eländiga uppväxtförhållanden, alltifrån Moa och Harry Martinsson till Onkel Toms stuga.
Boken utspelar sig någonstans i Ruhrområdet på 1960-talet. Simon och hans bror växer upp i en arbetarfamilj där det ständigt är ont om pengar. Pappan slavar i gruvan och mamman tycks bara tänka på att ut och dansa och roa sig. Stereotyper? Jo, jag tröttnade ganska tidigt och läste slut för att boken var så lättläst och så tunn och för att jag helst inte vill ge upp en bok.
2 kommentarer:
Jag kände lite samma sak, kom aldrig riktigt in i den.
Jag brukar också ha svårt att ge upp en bok. Vet inte om det är som jag tror att på sista sidan kommmer det där som gör att boken ändå är värd att läsas. Men i förra veckan var det faktiskt en bok som jag gav upp och det är ovanligt för mig!
Skicka en kommentar