Irène Némirovsky - Ensamhetens vin

Jag har fått en ny favoritförfattare vill jag utbrista. Kan man göra det efter att bara ha läst en bok av vederbörande? Jag gör ett försök i alla fall. Irène Némirovsky dog i Auschwitz 1942 och drygt 60 år efter hennes död har hennes efterlämnade böcker väckt stor uppmärksamhet och hyllats både i hemlandet Frankrike och internationellt.

Författarinnan var född judinna i det som nu är Ukraina. När ryska revolutionen bröt ut tvingades hennes familj lämna Rysslanda och hamnade till slut i Paris där hon levde fram till tyskarna deporterade henne till utrotningslägret 1942.

Ensamhetens vin har på många sätt självbiografiska drag. Bokens huvudperson är Hélène som speglar Irènes liv. Flickans uppväxt i en rik judisk familj där mamman i stort sett struntar i henne och den älskade fadern är i stort sett frånvarande. Hélènes enda kärlek och stöd är den franska guvernanten fröken Rose men hennes vara i familjen är alltid hotad när moderns nyckfullhet får bestämma. En fjärde person i familjen är Max. Han är kusin till Hélène och till hennes stora förtrytelse och ilska moderns älskare. Hélènes far är en av dem som tjänar grova pengar på kriget, på spekulation och han vill inte att kriget ska ta slut. Liksom många uppkomlingar köper familjen ihop silver, möbler och allehanda värdeföremål. Det enda man inte kan köpa sig är fina anor.

Familjen flyr från Ryssland och stämningen veckorna innan flykten är febrigt aktivt. Man syr in juveler i sina kläder och buntar med västvaluta i stolarnas stoppning så de prasslar förföriskt.

När första världskriget är över finner vi familjen i Paris. Pappan är dödssjuk och mammans förhållande till Max börjar svikta. Hélène har äntligen blivit vuxen och ett sätt att hämnas sin mor den kärlekslösa uppfostran hon gav dottern är att ta Max ifrån modern. Hélène lyckas i sitt uppsått men när hon väl nått sitt mål dumpar hon Max. Fadern dör i samma veva och hon den sista sedelbunten hon fått av sin far och ger sig ut i världen - ensam.

Berättelsen där mamman är genomgående skildrad som platt, ointressant, självisk och utan djup är fascinerande och jag känner att jag dras in i deras värld där inget flickan Hélène gör någonsin duger. Jag kommer definitiv att försöka låna hem de andra tre böckerna som samma författare har skrivit och som alla kom ut för något år sedan. Balen; Hästflugorna, Blodets hetta och Storm över Frankrike.

En annan bokbloggare som skrivit om denna bok är Bokmania.