fredag 11 maj 2012

Natacha Appanah - Den siste brodern

Raj växer upp i en familj där ingen vet när faderns brutalitet nästa gång ska få sitt utlopp och vem som blir offret. Modern försöker så gott hon kan skydda sina tre söner, men ofta förgäves. När en cyklon drabbar Mauritius omkommer Rajs två bröder och han är kvar som ensamt barn i familjen. Fadern insisterar att Raj ska gå i skolan och här får han en efterlängtad tillflyktsort på dagarna.
Detta är inledning på Natacha Appanahs bok Den siste brodern.

En dag går faderns misshandel för långt och Raj hamnar på sjukhuset. Detta ligger i anslutning till fängelset och där fadern arbetar som vakt. I en annan säng ligger en pojke i samma ålder som Raj, ungefär 10 år gammal. Pojken heter David och har lockigt blont hår och har blå ögon. De två blir goda vänner och leker sig igenom sjukhusvistelsen. David har på långa krångliga vägar hamnat i Mauritius. Han är jude och var tillsammans med 1 500 andra på väg till Palestina dit de nekas tillträde. Istället hamnar de i fängelse på Mauritius i väntan på klartecken för att fortsätta sin resa.

Raj gömmer sig i buskagen utanför fängelset och spejar efter David. En dag gör de fångna judarna uppror och David lyckas på ett mirakulöst sätt ta sig utanför stängslet där Raj väntar. De rymmer tillsammans och hoppas komma undan men David är svårt sjuk i malaria och orkar inte hänga med utan dör i djungeln.

Femtio år senare ser Raj tillbaka på sin barndom och vänskapen med David. Förutom minnena och den stora skuld han känner gentemot vännen för att han inte lyckats rädda honom, är en kedja med davidsstjärnan det enda minnet av David. Som en gammal man gör Raj ett försök att dela med sig av sina erfarenheter till sin egen son och önskar att Davids öde aldrig, aldrig glöms bort.

Vilket ansvar har man som individ, som ett barn som ingenting förstår av världens ondska kring honom? Detta är några frågeställningar som Natacha Appanah tar upp i boken. Hon skriver med ett elegant och ändå enkelt språk som skär igenom boksidorna rakt in i hjärtat på mig. Naturbeskrivningarna är vackra och täta. Historien om Raj och David och deras korta vänskap kommer jag att bära med mig länge.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Det låter som en bok för mig.
/Pia

mimmimarie sa...

Pia: Den är vackert skriven trots allt elände. Läs den!