Jag är lite sent ut ur startgroparna den här gången när de flesta redan har läst den och jag har läst så många hyllningsrecensioner och goda omdömen att jag visste att jag skulle tycka om boken. Två unga män växer upp i Sverige har 1982 precis slutat gymnasiet och var och en på sitt vis börjar de begripa varför de inte är som alla andra. Rasmus från småbyn i Värmland och Benjamin från Jehovas vittnefamiljen träffas på en julfest och ljuv musik uppstår. I bakgrunden hörs muller och molltoner i form av bögsjukan i antågande från USA, alltså intåget av AIDS i Sverige.
Jonas Gardell gräver djupt i sina egna upplevelser och bland händelser som hans vänner i allra högsta grad var involverade i, då i början av 1980-talet. Någon, kanske Jonas själv, har sagt att endast Jonas Gardell har kunnat skriva den här berättelsen och det kan man inte säga emot. Jag tycker att boken var lite för kort. Den hade knappt börjat förrän det tog slut och hoppas att de två följande böckerna innehåller mera.
Andra som läst och skrivit om boken är och dagarna går och en bok om dagen.
2 kommentarer:
jag tror inte jag läser den, manken har lyssnat, jag har hört lite
Jag är ännu senare än du, för jag har inte ens skaffat mig boken. Men jag kommer att läsa den!
Skicka en kommentar