Kéthévane Davrichewy - Svarta Havet

Om jag någonsin får uppleva min 90 födelsedag och befinner mig i någorlunda vigör kroppsligt och själsligt undrar jag vad det är för tankar som kommer att uppta mig då? Alldeles säkert funderar man mera på den tid som varit än den tid man kanske har kvar att leva. Så är det i alla fall för Tamouna, huvudpersonen i Kéthévane Davrichewy roman Svarta Havet.

Tamouna föddes i Georgien i början av förra seklet och hade där en underbar och fri uppväxt tills dess att kriget kommer alltför nära. Pappan som är en höjdare inser att han måste fly med familjen innan kommunisterna tar över. Familjen hamnar i Paris. Tamouna träffade redan i Georgien Tamaz, en pojke några år äldre än hon själv, som kommer att bli hennes stora kärlek. De träffas endast en handfull gånger under årens lopp, båda skaffar sig familj på var sitt håll, men en märklig kärlek håller de ändå samman. Medan Tamounas familj ordnar och fixar kring henne för det stundande födelsedagskalaset glider hennes tankar till flydda dagar och läsaren får sig till livs inte bara Tamounas utan också många andra flyktingars öden i Paris.

När jag läser Svarta Havet får jag starka vibbar Irene Nemirovskys författarskap, författarens flykt från Ryssland som avspeglas i flera av hennes böcker, bl a Höstflugorna, Balen och Ensamhetens vin.

 

Ett tack till förlaget 2244 som specialiserar sig på litteratur från trakterna kring Svarta havet. Alla bloggambassadörer fick varsitt recensionsexemplar på Bokmässan och jag väntar spänt på att fler ska läsa den här boken.