Aravind Adiga - The white tiger

Nu har jag läst 2008 års Bookerpristagare The White Tiger av Aravind Adiga. Huvudpersonen, och den vita tigern, är Balram Halwai. Hans föds på den indiska landsbygden och utmärker sig i skolan såpass att han av läraren får smeknamnet den vita tigern. Läraren menade att Balram var lika ovanlig i Indien som den vita tigern, en sådan föds bara en gång vart hundrade år. Balram får inte gå länge i skolan, han behöver jobba för att betala av på familjens skulder. Så småningom får Balram jobb som chaufför åt en rik affärsman i Dehli. Sakta men säkert lär han sig hur livet fungerar i staden och när chansen kommer hans väg, tar han den, utan att ångra sig och utan att se tillbaka.

Boken är uppbygd så att Balram i sju nätter skriver brev till den kinesiske premiärministern som snart väntas till Indien på besök. Han berättar sitt livs livs historia under de nätter när han inte kan sova för sitt gnagande samvete. Runt honom finns bevis på att han har lyckats i livet men det är inte svårt att läsa mellan raderna och inse att Balrams framgångar har kostat honom. Han är egentligen ganska osympatisk men som han har behandlats är det ändå inte svårt att heja på honom gentemot överordnade som inte tvekar att sätta dit honom för ett brott han aldrig begått.

Adiga exponerar ett modernt Indien som ekonomiskt växer och där staden Bangalore, som jag skrev om här i samband med boken Bort, Bort, är världens call-centre huvudstad. Trots det finns här fortfarande orättvisorna, korruptionen och den skriande fattigdomen. Det är svårt att ta sig ur den position och det kast man är född till. Det är en gripande bok och det politiska budskapet är inte dolt men skickligt invävt i bokens berättelse. Är det värt priset att ta sig ur fattigdomen till varje pris och blir man lyckligare av pengar är några av de frågor som blir kvar hos mig när Balrams brev är färdigskrivna och upplästa.