Det har varit mycket Jeanette Winterson i höst. Framträdanden i svensk media och mycket hyllad på bokbloggar för sin senaste roman. Min första kontakt med hennes författarskap blev med romanen Fyrväktaren. Den visade sig vara svår att stoppa in i ett enda fack. Jag upplevde den som en bok som som kan tolkas på många sätt. Saga, berättelse, skröna, kärlekshistoria? Det är bara att välja.
På en avlägsen belägen fyr i Skottland har det alltid funnits en Pew som fyrväktare. Den i raden som läsaren möter heter kort och gott Pew och han är blind. När en ung flicka, Silver, blir föräldralös tar han sig an henne. Hon ska bli hans lärling på fyren. Parallellt med berättelsen om hur Silver klarar livet på fyren får sig läsaren till livs en sällsam berättelse om Babel Blacks liv. Han var präst på orten för sisådär 150 år sedan och har mer än en mörk hemlighet på sitt samvete. Han lär t o m ha varit förebild för R L Stevensons bok om Dr Jekyll och Mr Hyde. Detta är inte den enda litterära anknytningen i Fyrväktaren, även Charles Darwin vävs in i berättelsen.
Jag gillar Fyrväktaren, även om mitt intresse dalar i slutet av boken, och kommer definitivt att läsa mera Winterson framöver. Hennes ofta överaskande ordvändningar och kortfattade språk tilltalar mig.
1 kommentar:
Light housekeeping heter den...
jag gillar henne akarpt.
Skicka en kommentar