Michael Degens självbiografi Alla var inte mördare med underrubriken En barndom i Berlin var en trevlig bekantskap. Det kändes som fräsch vinkel på en bok från andra världskrigets Tyskland där man annars mest är bortskämd med hitorier som gör upp med det förlutna.
Boken utspelar sig i Berlin med start 1943 då Gestapo börjar samla upp Berlins kvarvarande judar i lastbilar för vidare färd till något KZ. KZ är en förkortning för koncentrationsläger, det och många flera ord från den tidens Tyskland får läsaren sig till livs och för klarade, och som språkintresserad känns det som en extra bonus. Michael och hans mor är judar och lyckas gå under jorden när uppsamlingsaktionen tar sin början. Förvånande nog fanns det flera nätverk av människor vid denna tid, som trots de oerhörda risker det innebar, ställde upp och hjälpte till att gömma judar som gått under jorden. De är inkvarterade på så skilda ställen som i en kolonistuga, hos en gammal rysk aristokrat och på en bordell. Till slut tappar jag räkningen på hur många ställen som Michael och hans mor tvingas gömma sig på, de flyttar ständigt när marken börjar brinna under deras fötter.
Den som levde under jorden i Hitlertyskland hade det svårt. De hade inte rätt till kuponger för att köpa livsmedel, de fick inte vistas i de officiella skyddsrummen när flyganfallen från de allierade kom och de fick inga lagliga identitetspapper och utan dem kunde de inte röra sig fritt. När som helst kunde en polis eller militär stiga fram och begära att få se id-handlingarna.
Michael har skrivit berättelsen i jag-form, kanske lite barnlsigt ibland men det är som en frisk fläkt.Författarens ungdomsjag är en ganska äventyrlig pojke som ibland tar stora risker och aldrig är rädd för att käfta tillbaka mot SS-män och andra som han upplever tränger honom. Boken är skriven med ett rappt språk som hela tiden för berättelsen framåt i ett bra tempo. Att berättelsen också är spännande behöver jag väl knappast lägga till. Michael och hans mor överlever och får uppleva när sovjetarmén invaderar Berlin i bokens slut. Tyvärr överlever inte alla de som riskerat sina liv med att gömma och hjälpa dem.
2 kommentarer:
Det är bra med böcker som visar på att inte alla stod på nazisternas sida. Det krävdes mycket mod för att våga göra sådana handlingar. I "Boktjuven" av Marcus Zusak bleskrivs det också väldigt bra. Det svåra i att våga protestera och göra något. Tror nog att jag själv hade varit ganska feg.
Så spännande det låter med ett annat perspektiv.
Skicka en kommentar