Jehåvasjäveln är Henrik Petterssons debutbok och handlar om hans uppväxt som ett Jehovas vittne. Henriks alter ego i boken är Jens. Vi får följa hans barn och ungdom en i en familj som inte liknar de flesta andra svenskar. Jens familj firar inte jul, påsk eller midsommar, man firar inte heller födelsedagar, man röster inte i allmänna val. Det är ändå en lycklig barndom, full av kärlek från föräldrar och syskon och andra medlemmar i Jehovas vittne. Församlingen står för gemenskap och trygghet och tron på vad som står i Bibeln och vad som predikas i Rikets sal är total.
I tonåren möter och förälskar sig Jens i Emma. Hon är också ett Jehovas vittne men vågar ifrågasätta församlingen och vara kritisk till vad de lär sig och vad som står i vakttornet. Jens börjar själv vackla och allt ställs på sin spets när först Emma blir utesluten ur församlingen för att hon inte rättat sig efter de regler som gäller och sedan när två av Jens familjemedlemmar dör. Jehovas ställningstagande mot blodtransfusioner diskuteras utförligt och det är intressant att få veta deras ståndpunkt till varför de vägrar ta emot blod. I efterdyningarna och sorgearbetet som följer väljer Jens slutligen sida och även han blir utesluten ur Jehovas vittne.
Jag har inte läst den här boken som en roman utan snarare för att få insyn i och veta mera om hur det är att leva som ett Jehovas vittne. Prosan är ganska kantig och skriven mest i dialogform och det är inte den som är bokens starka sida. Henrik Pettersson försöker på slutet förklara hur det känns att vara ett Jehovas vittne, apropå att han ämnar flytta till USA.
"Det känns som att jag har en större chans där. Jag kommer att vara en utlänning på riktigt, men här hemma är jag helt bortkommen fast alla tror att jag är som de."
1 kommentar:
Jag har också tänkt läsa den mer som fakta än som roman. Tråkigt att språket verkar torftigt; exempelmeningen är inte lovande.
Skicka en kommentar