Rochus Misch - Jag var Hitlers livvakt

Förlagen slutar aldrig att ge utt öcker om Hitler och alla aspekter av hans liv. En av de sämre jag har läst är denna, Jag var Hitlers livvakt - det sista vittnet berättar. Det är lite retligt eftersom det kunde varit så bra. Den här unge mannen var den med Hitler ända in till det bittra slutet som ordonnans och växeltelefonist. Han tillhör en av de få som bevittnade Hitlers och Eva Brauns döda kroppar, han är ett fantastiskt vittne som fortfarande lever och ändå blir boken så tunn, så flat och så dåligt skriven.

Rochus Misch var den unge soldaten som lyckades bli skadad i andra världskriget inledningsskede i Polen. Efter omplåstring och konvalescens omplacerades han till det garde som stod närmast Adolf Hitler. Han blev budbärare, vaktmästare och växeltelefonist i rikskansliet i Berlin med ofattbart nära tillträde till Führern och hans närmaste. Vad skulle han egentligen inte kunnat berätta? Det är synd att det sista vittnets vittnesmål slösas bort.

Visserligen måste Misch vara oerhört naiv och aldrig ställt en fråga eller visat nyfikenhet. Det är mycket av tidens illdåd som han aldrig säger sig ha märkt eller känt till. Till exempel har både kristallnatten och förekomsten av koncentrationsläger gått denne soldat helt förbi. Författaren var aldrig politiskt intresserad eller engagerad. Han var aldrig medlem av nazistpartiet och under hela andra världskriget avlossade han aldrig ett enda skott.

 Jag undrar över vilka som egentligen är den tänkta målgruppen? I stort sett framkommer inget nytt. Språket är torrt och tråkigt, nästan telegramstil, stilen är kortfattad och bristen på detaljer ofta skriande och skeende väldigt översiktliga. Dock skulle jag vilja säga Misch lyckas skildra undergångsstämningen som rådde i bunkern de sista dagarna innan Hitlers självmord och Tysklands kapitulation mycket bra. Det är en väl levandegjord beskrivning.