Maries historiska boktrippel
Medinas juvel – Sherry Jones
Medinas juvel är en berättelse om en av Mohammeds hustrur, Aisha. Det är en historisk roman och efter vad jag kan läsa mig till mycket väl underbyggd och historiskt korrekt skriven av författaren, den amerikanska journalisten Sherry Jones. Aisha var endast 6 år gammal när hon lovades bort till profeten som var mycket äldre än hon. I boken är Aisha huvudpersonen och hon tänker, talar och agerar genom Sherry Jones såklart och denna delen är fiktiv såklart.
Historiskt sett är boken intressant. Jag har lärt mig en hel del om Mohammed och islam och om kvinnans ställning i på 600-talet i det som idag är Saudi Arabien genom att läsa boken. MEN jag tröttnar fort på hur Aisha framställs och agerar. Allting är så melodramatisk och storvulet och känslor och handlingar går till ytterligheter flera gånger om i denna unga flickas tänkta värld och äktenskap med Mohammed.
Det nästan mest intressanta med Medinas juvel är att det höll på att inte bli någon bok utgiven alls. Boken var såld och allt klappat och klart med utgivningsrättigheter i flera länder när förlaget fick kalla fötter och beslutade sig för att utöva självcensur och dra tillbaka den från utgivning p g a vissa islamkännare avrått dem från att ge ut boken. Salman Rushdie kom till författarens försvar och följden blev att ett brittiskt förlag beslöt att ge ut boken trots ett brandbombsattentat. Läs mera om detta här.
Syster och Bror – Agneta Pleijel
När jag slutade läsa Syster och Bror lämnade jag 1800-talet ganska ovilligt. Syskonen Albert och Helena är barn till Isaac Berg, hovsångare och sångmästare på Operan. Syskonens talanger fördelas olika. Helena, flickan i familjen begåvas med sångröst och drömmer som ung om att få bli sångerska. Albert, sonen, arvtagaren den som ska föra faderns verk och familjens heder vidare, visar sig vara dövstum. Häri ligger mycket av boken tragedi och samtidigt lockelse. Vi får följa syskonen genom deras omväxlande liv, i Sverige och utomlands.
Syster och Bror är tredje delen i Agneta Pleijels trilogi om sin egen familjehistoria. Den inleddes med Drottningen chirurg och Kungens komediant. Familjehistorien är nedtecknad med hjälp av brev, familjedokument, arkivforskning och en muntlig tradition som författaren vuxit upp med. Agneta Pleijel är själv osäker på vilken sorts bok hon egentligen har åstadkommit. En roman, en biografi, en historisk fantasi? Jag tycker inte det spelar någon roll i vilket fack de här tre böckerna stoppas in i, de är bra och läsvärda och när vi växelvis får lära känna Albert och Helena som barn, som ungdomar och sedan som vuxna, får följa deras drömmar och lida med dem i besvikelser är jag en fullkomligt nöjd läsare.
Agneta Pleijel har en ovanlig förmåga att levandegöra sitt persongalleri. Hennes inlevelseförmåga är djup utan att falla i fångstgropar som att tycka synd om karaktärerna. När vi följer Albert och Helena lockas jag att avbryta läsningen för att leta upp mera information om platser och företeelser i boken. Än är det Manillaskolan, än Jenny Lind och sedan information om upproret på Sicilien som Albert blandas in i.
För en historieintresserad läsare som jag är detta en av årets höjdare för mig.
Hjärtblad – Aino Trosell
Huvudpersonen är Hulda. Vi möter henne först när den hemska hungersnöden rasade i Sverige 1867-68 då Hulda är 7 år gammal. Intuitivt förstår den unga flickan att hjälpa till att roa sig själv och småsyskonen så inte hungern känns så påtaglig. Vi får sedan följa Hulda genom barndom och ungdom då hon vallar kor och getter på fäbodarna kring hemsocknen Malung, hur hon vandrar till skolan och till konfirmationsundervisningen och hur hon blir förälskad. Liksom många andra dalkullor vid denna tid var möjligheterna till inkomst små och de unga kvinnorna vandrade söderut för att söka arbete. Detta öde blir även Huldas. Hon hamnar som tjänsteflicka i en fin familj, avancerar till husfru när denna avlider och slutligen som fru i huset när matmodern också går bort.
Där någonstans när Hulda blir vandringskulla förlorar författaren sin bok enligt mig. Hanna tar ett alldeles för stort steg, gör en klassresa som inte känns trovärdig vid denna tid. Jag lyssnar klart på boken och trots slutet är jag mycket positivt inställd till den. Den skildrar en tillvaro och en livsstil som nu är försvunnen men ändå inte för så länge sedan. Huldas barndomsskildring vävs med Sveriges och Dalarnas historia i slutet av 1800-talet. Genom Huldas ögon och upplevelser ser vi världen förändras allt mera. Det ligger en gedigen forskning bakom boken och det märks tydligt att författaren är väl beläst i tiden hon skriver om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar