Boken börjar med att Dolores berättar om sitt pensionärsliv och hur hon fyller sina dagar, handlar på loppis och tittar ut på torget för att se vilka som kommer och går. Pö om pö rullas Dolores liv upp för oss och det har varit allt annat än idylliskt. Det är en berättelse som starka kvinnor som överlever alla törnar livet ger dem och besvikelser, växer sig starkare men också allt stickigare, härav igelkottens symbolik.
En röd tråd är de goda vänner som hjälpt Dolores när först hennes föräldrar och senare hennes make sviker henne. Väninnorna som den finska kvinnan i hittegodsavdelningen på Göteborgs station eller Regitze, den danska servitrisen på ett café i Helsingör. Dolores själv är också en svikare tyvärr. Först sviker hon sitt barn som hon lämnar bort vid födseln och sedan som äldre en thailändsk kvinna vars barn sexuellt utnyttjas av den svenske man till vilken hon flyttat till Sverige för och litat på. Ruelserna är starka men i slutet sker i alla fall ett visst mått av försoning med det förflutna.
Jag har lyssnat på boken med Stina Ekbladh som uppläsare och hon är erkänt skicklig sådan, men helt felvald för den här boken. Hennes sjungande finlandssvenska är underbar att lyssna till men när skånska och göteborgska dialekter ingår i uppläsningen kommer hon till korta och det låter bara löjligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar