Det är egentligen en sorglig historia över bortkastat liv. Mathea heter huvudpersonen, ett fruntimmer av obestämbar ålder, kanske övre medelåldern. Hon och hennes man Epsilon bor i en lägenhet. Epsilon arbetar en Mathea går bara utom dörrarna när hon ska handla. Mathea lider nämligen av social fobi och står hellre och hellre än att söka livet utanför lägenheten står hon bakom gardinen och tittar fram i smyg. Hon lever instängd i sin egen själs begränsningar och är livrädd att råka komma ut i trappuppgången samtidigt som någon granne.
Baksidestexten utger boken för att vara humoristisk men det kan jag inte hålla med om, den är genomsorglig helt enkelt och tyvärr inte särskilt tilltalande. Jag både känner för Mathea och blir irriterad på henne men att läsa boken gav mig tyvärr inte så mycket.
1 kommentar:
Jag blev besviken på boken för jag tyckte den var rent av tråkig. Annars brukar jag gilla böcker från förlaget Gilla böcker (!). Som tur var fick jag inte denna som recensionsex...
Skicka en kommentar