Vänner för livet är min första bekantskap med Per Hagmans författarskap och baserat på denna bok räcker det med att ha läst en. Huvudpersonerna är Sophie och Erik som är två vinddrivna existenser med svårigheter att hitta meningen med livet eller ta sig före något vettigt alls. De hamnar bägge i prostitution i Paris respektive Nice och träffas av en tillfällighet, de upptäcker de har samma födelsedag. De blir ihop, hon ångrar sig och smiter och de träffas och lever sedan lyckliga i alla sina dagar. Visst är jag ironisk men...
Storyn är trist och det verkar som vi har hört den förr i flera versioner. Den har lite av En dag och lite av När Harry mötteSally men kommer aldrig upp i dessa tvås klass eller originalitet. Berättandet går oerhört långsamt och för mig som lyssnade på boken kliade det ibland i kroppen av otålighet. De flesta dialogerna verkar framstammas av några lägre stående varelser med halva meningar och massor av ursäkter och utan vettigt innehåll. Jag retar mig på karaktären Erik. Boken är på 600 sidor och skulle med lätthet kunna kortas med hälften utan att läsaren förlorade särskilt mycket.
Ett försonande positivt drag hittar jag och som gjorde att jag stod ut med boken i min MP3-spelare såpass länge. Jo, miljöbeskrivningarna gillade jag verkligen. Nice, Paris, Monaco, Dubai och västgötska slätten görs rättvisa och det känns faktiskt som att jag på riktigt satt på den ena baren efter den andra och dränkte mina sorger.
Följ mitt råd, har du fler böcker att välja på hemma, hoppa över Vänner för livet. Helt klart en av årets bottennoteringar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar