torsdagen den 31:e mars 2011

Kaptenen från Köpenick - Carl Zuckmayer

Staty av Wilhelm Voigt vid
 rådhuset i Köpenick (Wikipedia)
Det här korta dramat av Carl Zuckmayer är baserat på en sann men ändå osannolik historia från kaiserns Tyskland för sisådär 100 år sedan. Huvudpersonen i Zuckmayers drama är Wilhelm Voigt som utförde den ursprungliga s k Köpenickiaden som du kan läsa mera om här

Det är lite knöligt att läsa drama som man läser en roman. Jag har alltid haft lite svårt för det, t ex Shakespeares dramer har jag mera behållning av att se på teater än att läsa som text.  Just det här lilla stycket är både humoristiskt och lite bitskt och kritiskt mot den stränga tysk/preussiska staten och alls inte svårt att läsa. Flera tyska dramer har jag dock inte tänkt läsa under det här tyska året.

onsdagen den 30:e mars 2011

Den röde prinsen - Timothy Snyder

Wilhelm von Habsburg, alias den Röde prinsen, föds 1895 och lagom till han når vuxen ålder bryter första världskriget ut. Wilhelm tjänstgör som officer i den österrikiska armén bitvis och bitvis är han sjuk med lungtuberkulos och hjärtproblematik. När första världskriget slutar går också det gamla stolta habsburgska imperiet i graven. Den kejserliga österrikiska familjen tvingas i landsflykt och flera nya stater såsom Tjeckoslovakien och Jugoslavien bildas och livet ändras för honom och hans familj över en natt.

Ett tag ser det som att Wilhelms far ska väljas till kung i Polen men landet väljer till slut att bli republik. Själv har Wilhelm siktet inställt på Ukraina som han tycker behöver en kung. Wilhelm vistas i Ukraina och försöker på alla sätt vinna den icke-befintliga tronen åt sig. Han skaffar sig vänner och inflytande och gör en poäng av att alltid bära en ukrainsk broderad skjorta under sin uniform. Han lyckas inte blir kung. Istället blir hans fortsatta levnad mycket brokig.

Wilhelm är bl a playboy i Paris, tysk fascist och jobbar under andra världskriget med att värva agenter i Wien åt franska spionaget som också kan arbeta för Ukrainas sak. Det är så hans cirkel sluts. Efter 1945 är Österrike och Wien ockuperat av segrarstaterna. Sovjetmakten låter kidnappa Wilhelm för hans olovliga verksamhet. Han hamnar till sist i Ukrainas huvudstad men när han väl kommit dit är det under helt andra premisser än de han drömde om som ung. Han dör på ett sjukhus av vanvård. Han fick ingen behandling eller mediciner för sin tuberkulos eller hjärttillstånd.

Det är en fascinerande resa att följa Wilhelm von Habsburgs färgrika och växlande liv. Det utspelas mot bakgrund av ett Europa i stor förändring under de första 50 åren av 1900-talet. Läsaren får sig en ordentlig historielektion på köpet. Boken är väl underbyggd av källforskning och litteraturförteckningen gör ingen besviken. Ett stort plus är kortbiografierna över de mest förekommande personerna i boken liksom släktträden. Utan dessa hade det varit svårt att hålla reda på allihop. Jag rekommenderar boken även jag inte kände att jag kom Wilhelm von Habsburg särskilt inpå livet.

tisdagen den 29:e mars 2011

Böcker som förändrade världen - Andrew Taylor

Går det att sticka ut hakan och påstå att vissa böcker har haft förmågan att förändra världen? Ja, kanske i ett par fall och då tänker jag på Bibeln, Koranen och eventuellt ett par stycken till. Att Andrew Taylor har gett ut en bok där han listar 50 verk som påstås ha förändrat världen tycker jag är lite magstarkt. Dels är det såklart Andrew Taylors 50 utvalda böcker men jag ser det också som ett utslag av folks eviga förtjusning i att skapa listor av allt möjligt. Vi bokläsare är icke undantagna denna regel.

Av de 50 som listas i boken har jag läst hela eller delar av 16 (se där var jag nära att själv falla i fällan och göra en lista av de 16). De här böckerna, klassiker för det mesta, presenteras på ett trevligt sätt var och en och sätts in i det sammanhang där de publicerades. Tid, plats och omständigheter kartläggs och det är ambitiöst och trevligt att läsa om, men att ge ut en bok baserad på en personlig lista verkar inte helt seriöst i mina ögon.

måndagen den 28:e mars 2011

Tematrio - Historiska romaner

Den här veckan vill Lyran att vi listar våra favoriter bland historiska romaner. Detta är verkligen min hemmaplan. Historiska romaner har alltid varit en av mina stora favoriter och det är inte helt lätt att välja ut bara tre.

1. Den första bara måste bli Dèsirée av Annmarie Selinko. Historien om flickan från Marseilles som växer upp tillsammans med den franska revolutionen och först förlovar sig med Napoleon för att senare gifta sig med Jean Baptiste Bernadotte och många år senare bli drottning i det kalla Sverige. Den här romanen har hängt med mig från yngre tonåren och mitt exemplar är totalt sönderläst. Någon kan slå upp en sida var som helst i boken och läsa några rader och jag lovar att jag kan placera vad det handlar om. Den romantiska ådran i mig är så stark att jag t o m döpt min hund till Dèsirée.

2. Den här favoriten har jag ärvt av mamma. Katherine av Anya Seton. Vi älskar bägge den romantiserade berättelsen om fattiga med välborna Katherine som växer upp i ett kloster i England på 1300-talet och mot sin vilja gifts bort med en riddare som förälskar sig i henne. Katherine är vacker och när riddaren dör blir hon älskarinna åt en av kungens söner. Hon föder honom fyra oäkta barn och det händer en hel del tragiska saker innan hon på ålderns höst gifter sig med sin prins. Även denna bok är baserad på fakta men romantiserad. Den ger samtidigt en god historielektion i vad som hände i 1300-talets England.

3. Här väljar jag en svit om fyra böcker av Rune Pär OlofssonLyckans tärning, Argan list, Ärans tinnar och Domens dag är en serie om de adliga släkterna Brahe och Sparre i slutet av 1500-talet i Sverige. De lever på gott ont i skuggan av makten kring de makthungriga Vasasönerna, Erik XIV, Johan III och Karl IX. Det är fyra spännande böcker som också berättar historien om det begynnande svenska stormaktsväldet.

söndagen den 27:e mars 2011

Skrivaruppdraget - Maries tyska boktrippel

Jag skrev här på bloggen för någon månad sedan om mitt skrivaruppdrag i bygdens Sockenblad. Nu är det ute hos hushållen och jag kan publicera mina boktips här också.

Maries tyska boktrippel


Det ska va’ tyskspråkig litteratur i år, åtminstone om man får tro Bok- och biblioteksmässan i Göteborg som har det som tema för årets utställning i september. Jag är ute i god tid och läser in mig på tyska böcker och när man börjar rota finns det en hel del som är översatta till. Det visar sig tyvärr att det inte är lika lätt att hitta böcker från de övriga tysktalande länderna Österrike och Schweiz, men Selma Mahlknecht är i alla fall schweiziska.

Jag tänker inte ge mig in i striden om var i Tyskland currywursten först upptäcktes. Författaren till en av mina utvalda böcker tänker sig att det var i Hamburg medan mina tyska grannar hävdar att det var i Berlin som currywursten tillagades för första gången. Här finns t o m ett museum tillägnat denna maträtt. Se vidare på http://www.currywurstmuseum.de/ Currywursten kommer hursomhelst definitivt att stå på menyn nästa gång vi åker till Tyskland.

Uwe Timm – Upptäckten av currywursten

Det här är en underbar liten pärla till bok som innehåller så mycket. Boken handlar inte bara om hur Lena Brücker, bokens huvudperson, upptäcker currywursten mest av en slump. Häri finns också en kärlekshistoria mellan Lena Brücker och en tysk soldat som utspelas under andra världskrigets sista skälvande dagar i Hamburg. Soldaten gömmer sig hos Lena för att slippa slutstriderna mot de allierade.

Boken är full av värme, socialt engagemang och humor med stänk av allvar i krigets slutskede. Läsaren får inblickar i hur bl a angiverisystemet under nazitiden höll folket i schack och regimen vid liv men också hur svartabörshajar opererade i efterkrigstidens nödår där det rådde brist på allt.


Patrick Süskind – Parfymen

Parfymen är en spännande bok som utspelar i historiskt tid, i 1700-talets Frankrike. Huvudpersonen Grenouille är ingen vanlig människa. Han kan känna miljontalsdofter och hans luktsinne är så fint att han i mörker kan följa en enskild människa på flera kilometers avstånd. Han är besatt av dofter så mycket så att de blir hans yrke, parfymörens. Den stora tragiken i hans liv är att han själv inte har någon doft. Med eskalerande spänning får vi följa hur han lär sig sitt yrke och till slut utnyttjar det på värsta tänkbara sätt i jakten på sin egen besatthet.
Innehållet, språket, den historiska tid och plats den utspelar sig i, på det sätt Süskind beskriver romanens karaktärer och att han är så insatt i parfymtillverkningens mysterier bär upp hela boken. MEN den är lite långrandigt beskrivit hur det gick till att göra parfym. Man utvinner eteriska oljor, destillerar, kokar och mortlar i all oändlighet och det blir lite för mycket. Jag har varit i Grasse där en stor del av romanen utspelar sig och besökt en parfymfabrik och fått beskrivit för mig hur de berömda "näsorna" arbetar, alltså de som skapar det mesta av världens bästa parfymer, vilket blir ännu en personlig aspekt för mig när jag läser boken.


Selma Mahlknecht – Ingen fara

Detta är ingen tjock bok jag valt men den har ändå mycket innehåll. Boken har tre huvudpersoner, systrarna Bess och Sandy som lever i nuet men läsaren får också parallellt följa deras mormor och hennes historia. Systrarna växer upp hos sin mormor. Sandy mår psykiskt dåligt och försöker ta sitt liv, när hon piggnar till börjar hon som terapi skriva en slags familjehistoria. Det står snart klart att den historia som mormodern berättat för systrarna inte stämmer överens med verkligheten, familjehistorien måste skrivas om och läsaren får följa med när livslögnerna nystas upp. Spänningen stiger för var sida man läser.

Det är en lite taggig och spretig bok att läsa men ändå lätt att älska och lätt att bli engagerad i. Läsaren får en bit i taget av författaren av handlingen och undan för undan avslöjar Mahlknecht deras historia. Det blir lite grand som att lägga pussel för läsaren. .

lördagen den 26:e mars 2011

Mark Levengood - Sucka mitt hjärta men brist dock ej

Mark Levengood har alltid varit en av mina stora favoriter och att lyssna på Sucka mitt hjärta men brist dock ej var njutning under alla 3 CD-skivorna. Det är en feelgood-bok av stora mått. Den har varit utmärkt att lyssna på den i bilen på väg till och från jobbet. Det är inte bok man sträckläser eller sträcklyssnar på utan den passar utmärkt i små doser åt gången. Mark Levengood läser själv upp sin bok och han gör det bra. Den vackra, sjungande finlandssvenska dialekten är ett stort plus.

Den som har hört Mark kåsera förut eller lyssnat på hans sommarprogram kommer att känna igen sig. Han skriver med värme, humor och stor inlevelse. Det är en blandning mellan himmel och jord men berättelsen från hans uppväxt och finländssvenska familj dominerar. Jag kom på mig själv att skratta högt ibland åt de dråpliga och roligt beskrivna episoderna han skriver om. Kurragömma med Marks var t ex inte likt någon lek jag själv upplevt som barn. Hans mor sa ”Barn, nu leker vi kurragömma. Spring och göm ej!”. Mark och syskonen gjorde som mamma sa och satte sig en garderob någonstans och väntade på att bli upptäckta. De väntade, väntade och väntade. När de till sist kröp fram satt mamma i godan ro och läste en bok. Ett ganska effektivt sätt att få lästid för sig själv, eller hur?


fredagen den 25:e mars 2011

Bokbloggsjerka i mars

Den här veckan handlar Annikas frågor om läsning och om bloggnamn.

Läser du bara en bok i taget eller har du flera på gång samtidigt? Vilka böcker läser du just nu?

Jag har nog minst tre böcker på gång samtidigt men de är alltid i olika genrer och i olika medier. Eftersom jag pendlar med bil 60 km om dagen blir det en hel del lyssnartid i veckan och jag brukar hinna med 15-20 ljudböcker/år på det viset. Just nu är det Ernst Brunners Carolus Rex. Hela 32 CD att ta sig igenom.

Jag läser en hel del historisk facklitteratur, den kan bitvis vara tungläst och svårsmält varför jag gärna varvar med olika skönlitterära böcker. Historiska boken för tillfället är Den röde Prinsen om Wilhelm von Habsburgs hemliga liv av Timothy Snyder. Romanen på nattygsbordet är Bort, bort av Anjum Hasan. En ganska härlig blandning tycker jag.

Denna vecka bjuder jag även på en bonusfråga: Hur kom du på ditt bloggnamn?

Mimmimarie är ett alias jag smugit omkring på nätet med i diverse forum etc under ganska många år. Det verkade vettigt att låna det när jag skulle döpa bloggen. Dessutom var de flesta bra och vitsiga namn som börjar på bok upptagna.

Viveca Sten på besök

Igår kväll fick jag offra säsongspremiären av Babel men vad gör det när repriser och Svtplay finns. Orsaken var att Viveca Sten kom och gästade vårt bibliotek. Hon berättade med humor och inlevelse om sitt författarskap, hur det går till när hon tänker ut intriger och karaktärer i boken och skapar ett tema för boken. 18 april kommer hennes nästa bok Inatt är du död. Timmen med Viveca gick fort och det märks på hennes säkerhet inför publik att hon är van att famträda. Full poäng för det. Du kan läsa mer om Viveca på hennes egen hemsida.

torsdagen den 24:e mars 2011

Författarkväll i byn

Ikväll kommer deckarförfattaren Viveca Sten till byn för att beräta om sitt författarskap. Jag läser i stort sett aldrig deckare men ett författarbesök är ett författarbesök och det är alltid roligt att höra om hur de beskriver sitt författarskap och hur den skapande processen växer fram. Dessutom lyssnade jag på Viveca Stens sommarprogram häromåret och gillade vad jag hörde.

onsdagen den 23:e mars 2011

Silke Scheuermann - Timmen mellan hund och varg

Boken handlar om två systrar. De har inte träffat varandra på flera år. Den ena har bott utomlands i Rom i flera år men är nu tillbaka i Frankfurt och blir här uppsökt av sin syster Iris. Den första systern begåvas aldrig med något namn, men det fungerar ändå. Hon är berättarjaget. Iris är den slarviga, alkoholiserade systern och berättarjaget den ordentliga och ansvarstagande systern. Det är lite Spara och Slösa över dem.

Vi får egentligen aldrig veta så mycket om varför systrarna förlorat kontakten och inte setts på många år. Tillbakablickar eller förklaringar som bottnar i barndomen uteblir. Inte heller får vi veta speciellt mycket om någon av karaktärerna i boken, inga djupare porträtt, inga analyser.

Den som läser boken får också en förklaring till den kluriga titeln, jag har min egen tolkning. Vargen är hundens urfader, det vilda och otämjda ursprunget som hunden en gång var innan den blev människans bästa vän. En person som slits mellan hund och varg, är en trasig människa skulle jag tro, en som inte riktigt hör hemma någonstans, varken vild eller tam.

Texten löper på bra, boken har inga kapitel men är indelad i några slags episoder. Den är rappt skriven och går lika rappt att läsa trots ett språk fullt med bilder. Jag förtrollas av de handfull människor som boken handlar om och där systrarna står i centrum Det är en bok som kommer att stanna kvar hos mig ett bra tag. Jag gillar den skarpt.

tisdagen den 22:e mars 2011

Brev till en bokhandel - Helene Hanff

Den här lilla boken är ett måste för alla bokälskare och för alla anglofiler och för många andra däremellan. Jag visste om dess existens och blev därför glatt överraskad när jag ramlade över den av en slump på loppis för någon vecka sedan och fick endast betala det facila priset av 2 kronor!

Boken består av två delar, den första delen täcker 20 års korrespondens mellan Helene Hanff i New York å ena sidan och Marks & Co, bokhandel i London å andra sidan. Den andra delen handlar om när Helene sent omsider äntligen tar sig över Atlanten för att besöka London och träffa folket i bokhandeln. Tyvärr kommer hon lite för sent, för sent för att träffa Frank som varit den i bokhandeln som hon mest korresponderat med. Helene får trots det en härlig tid i London och omsvärmas av alla hon möter, blir bjuden på middagar och åkturer på landet. Hon ”gör London” och här känner jag så väl igen mig. Som gammal anglofil har jag längtat lika mycket till landet i väst som någonsin Helene gjort, det som förtrollar med London och England är något alldeles speciellt.

Egentligen är brevromaner inte min bäst älskade genre men den här brevväxlingen mellan den strikte engelske gentlemannen Frank och den framfusiga Helene är väldigt charmerande. Hon beställer böcker från London och skickar dem inte bara $ för att betala för sig utan också presenter i form av ägg, skinka och andra hett åtråvärda livsmedel. Detta är i slutet av 1940-talet och London lider fortfarande av ransonering av många livsmedel och annat, nylonstrumpor t ex.

Jag kan egentligen bara hitta ett enda fel med boken, den är för tunn och tog slut för fort.

måndagen den 21:e mars 2011

Herrgårdarnas historia - Göran Ulväng

Göran Ulväng har skrivit ett synnerligen ambitiöst verk om Herrgårdarnas historia. Han har visserligen koncentrerat sina studier till 30-talet herrgårdar av varierande storlek i 10 socknar i Lagunda i Uppland men jag skulle vilja påstå att mycket av den fakta han har samlat in är giltig även för andra delar av Sverige.

Författaren är fil lic och forskar till vardags om landsbygdens byggnadskultur. Att detta är en bok för nördar kan jag inte sticka under stolen med. Själv är jag mycket intresserad av byggnadskultur och arkitektur och ångrar till viss mån att min yrkesbana inte hamnade inom dessa råmärken. Hursomhelst, har men ett specialintresse inom detta område så är det boken för dig. Den kommer att ha en hedersplats i mitt referensbibliotek, helt klart.

Det finns inte en aspekt av herrgårdarnas historia som den ambitiöse Ulväng inte har täckt in. Läsaren får sig till livs inte bara historien kring herrgårdarna, deras uppgång och fall skulle man kunna kalla det, utan även vad som odlades här, hur ekonomibyggnaderna såg och var de låg i förhållande till huvudbyggnaden, hur herrgårdshushållet såg ut m m. Boken är rikt illustrerad med gamla målningar och fint kolorerade kartor och varje herrgård har fått sitt eget kapitel med foto och ägarlängd. För en slottsälskare som jag går det att botanisera länge i denna bok.

söndagen den 20:e mars 2011

Syster och Bror - Agneta Pleijel

Jag har precis lämnat 1800-talet och gjort det ovilligt. Den senaste veckan har tillbringats i sällskap med syskonen Albert och Helena. De är barn till Isaac Berg, hovsångare och sångmästare på Operan. Syskonens talanger fördelas olika. Helena, flickan i familjen begåvas med sångröst och drömmer som ung om att få bli sångerska. Albert, sonen, arvtagaren den som ska föra faderns verk och familjens heder vidare, visar sig vara dövstum. Häri ligger mycket av boken tragedi och samtidigt lockelse. Vi får följa syskonen genom deras omväxlande liv, i Sverige och utomlands.

Syster och Bror är tredje delen i Agneta Pleijels trilogi om sin egen familjehistoria. Den inleddes med Drottningen chirurg och Kungens komediant. Familjehistorien är nedtecknad med hjälp av brev, familjedokument, arkivforskning och en muntlig tradition som författaren vuxit upp med. Agneta Pleijel är själv osäker på vilken sorts bok hon egentligen har åstadkommit. En roman, en biografi, en historisk fantasi? Jag tycker inte det spelar någon roll i vilket fack de här tre böckerna stoppas in i, de är bra och läsvärda och när vi växelvis får lära känna Albert och Helena som barn, som ungdomar och sedan som vuxna, får följa deras drömmar och lida med dem i besvikelser är jag en fullkomligt nöjd läsare.

Agneta Pleijel har en ovanlig förmåga att levandegöra sitt persongalleri. Hennes inlevelseförmåga är djup utan att falla i fångstgropar som att tycka synd om karaktärerna. När vi följer Albert och Helena lockas jag att avbryta läsningen för att leta upp mera information om platser och företeelser i boken. Än är det Manillaskolan, än Jenny Lind och sedan information om upproret på Sicilien som Albert blandas in i.

För en historieintresserad läsare som jag är detta en av årets höjdare för mig.

lördagen den 19:e mars 2011

Bokbloggsjerka - 1000 kronor att köpa böcker för

Veckans bokbloggsjerka handlar om detta.

Om jag gav dig 1000 kr och skickade in dig i en bokhandel, vad skulle finnas i din korg när du slutligen skulle söka dig till kassan?

Jag skulle nog inte plottra bort 1000 kronor på att köpa flera billigare böcker som jag normalt inte skulle tveka inför priset på. Pocketböcker eller romaner till normalpris kan jag fixa med budgeten men däremot lite större praktverk unnar jag mig sällan. Det finns en makalös serie om de kungliga slotten t ex. Där varje band bara avhandlar ett slott, t ex Rosersberg eller Drottningholm slott. De kostar runt 400 kronor, men hade jag 1 000 spänn till böcker så slog jag kanske till.

Detsamma gäller någon större och glassigare bok om en konstnär jag är sugen på att lära känna bättre. Det brukar också kosta en del.

Lodjur på besök

Tändsticksasken är storlek större,
12 cm lång.
Den enda fördelen med det senaste, helt onödiga snöfallet igår är att det går att se vilket vilt som har rört sig markerna. Invid gården i morse när maken var på morgonrunda med hunden fanns dessa stora och spännande spår. Med tanke på deras storlek kan det inte vara annat än lodjur som gått invid huset inatt. Jag är inte odelat glad över besöket utan är rädd för att loet ger sig på den flock av fem rådjur som vi har gående hos oss.

fredagen den 18:e mars 2011

Bokens stad i Mellösa

Jag sitter lite och drömmer, surfar och planerar inför sommarens utflykter. Jag ramlade över Bokens stad i Mellösa och är nyfiken på om någon har varit där och har erfarenhet från detta? När jag läser på hemsidan verkar det vara en svensk variant på Hay-on-Wye, alltså böckernas second-hand paradis i Storbritannien och på jorden. Nu läser jag att bokens stad finns över hela världen, 11 i Europa och 40 totalt jorden runt. Låter spännande med antikvariat, bokmässor och andra aktiviteter.

torsdagen den 17:e mars 2011

Järnspisar, hackekorv & tabberas - Göran Lager

 Boken Järnspisar, hackekorv & tabberas har undertiteln Mat, smak & tradition i Astrid Lindgrens värld. Jag måste först och främst tacka Den ofrivillige bloggaren som tipsade mig om boken när jag skrev om litterär mat förra månaden.

Det är främst en bok om de traditionella svenska smakerna och rätterna. I den här boken förekommer ingen kebab och ingen pizza och det är skön omväxling. Nästan bara gamla hederliga ingredienser, palt och pannkakor, julbord med stora tabberaset, kräftfiske och lingon. Recepten varvas med fakta om maten och bakgrundsinformation kring Astrid Lindgrens egen inställning till mat och maten som förekommer i hennes böcker. Emils äventyr med soppskålen finns med här också.

Många av den här recepten förekommer i gamla upplagor av Stora Kokboken men ändå roligt för oss moderna människor som är sugna på att laga mat från grunden enligt gamla tankar och sätt. Slow cooking i all ära. Vill man ta steget full ut bjuds läsaren på färdiga menyförslag från 1910 med 6-7 rätter, det är bara att sätta igång och laga. Eller vad sägs om följande:

Hummeraladåb med kall hummersås
Vol au vent med champinjonstufning
Griljerad kalvbräss med ärter
Kall tryfferad hönsfärs, garnerad med gelé
Sparris, rördt smör
Orre, sallader
Vingelé med frukter

onsdagen den 16:e mars 2011

Att vara med henne etc - Alex Schulman

För någon månad sedan läste jag Schulmans bok nr 1 Skynda att älska och bestämde på fläcken för att så snabbt som möjligt också läsa bok nr 2 Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött. Det blev en besvikelse om jag trodde att bok nr 2 skulle leva upp till bok nr 1. Båda är självbiografiska, ärliga, självutlämnande och känns äkta men det som att han brände sina bättre historier i bok nr 1.

För den som har läst hans bloggar och lyssnat på sommarprogrammet för något år sedan känns det som att man vet allt och kan allt om Alex Schulman redan. Det är inte så mycket nytt som kommer fram i den här boken. Hans gamla förhållande tar slut, han står på en bar med sitt bagage, han bor i en etta som han undviker som pesten, hellre fler barer, mer alkohol och middagar än att vara ”hemma”. Han träffar Amanda, blir olyckligt kär när hon inte ser honom, fortsätter att vara kär när hon sedan ser honom, de blir ihop, de gör barn, de väntar och de föder barn. Slutet gott, allting gott. En modern saga? Njae, det är den för ytlig för.

Schulman skriver bra, det måste jag säga först som sist och boken är lättläst och det är lätt att ta till sig vad han skriver, men det känns ändå inte som han når ända fram i strävan att beskriva en vacker kärlekshistoria och undret när två blir tre. Han skriver om sin Amanda som om hon var en trofé, en kvinna han erövrar och vill visa upp för världen. Till sist vill jag gnälla liten över den långa titeln som retar mig lite också, den må vara lånad från Thomas Tranströmer, men ändå.

tisdagen den 15:e mars 2011

Tematrio - Barn- och ungdomsböcker

Lyrans tematrio handlar den här veckan om barn- och ungdomsböcker. När jag väl tänkte till gick det ganska lätt att vaska fram tre favoriter.

1. Bombi Bitt oh Jag av Frithiof Nilsson Piraten har jag faktiskt upptäckt på "äldre dagar". Älskar den buspojken och har njutit av filmatiseringen också med Stellan Skarsgård i huvudrollen. Jag vistas gärna på Österlen och har varit i Vollsjö på Piratenmuséet och vid järnvägen där pumphuset är kvar som hade en så viktig roll i boken.

2. Pip-Larsson av Edith Understad läste jag som ung. Även den har filmatiserats. Den versionen jag såg som barn på 70-talet och en nyutgåva som gått på TV nyligen. Jag kommer ihåg att jag innan jag var medveten om vem Shakespeare var fascinerades av systrarnas romantiska namn som ju alla är uppkallade efter hjältinnor i hans dramer. Rosalinda, Miranda och Desdemona. När boken Nu seglar Pip-Larsson kom ut var jag väldigt avundsjuk på syskonen som fick ge sig ut på äventyr i båt själva och borsta tänderna i sockerdricka när färskvattnet tog slut. Mamma var inte så tillåtande mot mig när jag ville prova detsamma.

3. Mitt tredje val blir böckerna om Katten Fräs av Isabelle Halvarsson har jag redan skrivit om här.

måndagen den 14:e mars 2011

Järngräshoppan - jag ger upp

Det blev en kort mellanlandning i Lyrans jordenruntutmaing i mellanöstern för min del. Den enda bok jag fick tag på via mitt bibliotek var Järngräshoppan av Salim Barakat och den boken passade mig inte alls. Jag kan inte direkt sätta fingret på vad det var som jag fanns så jobbigt med boken. Den intensiva beskrivningen i början av våld mot både djur och människor äcklade mig såklart, men det gick att skumma mellan raderna och ändå få ut kontentan av vad det handlade om. Kanske är kulturskillnaderna för stora mellan författaren och just den här läsaren? Kanske är jag för obildad på områdets geografi, historia och kultur för att ta till mig boken?

Nu reser jag vidare till Asien och hoppas att det stämmer bättre där med mig.

söndagen den 13:e mars 2011

Kära hustru, älskade syster, kära tant, Breven till Mina

Wilhelmina Elmqvist framlevde sina dagar i Elmeboda i Småland 1858-1943. Hon lär ha sparat alla brev hon fick i sitt liv och till slut hamnade dessa i Älmeboda hembygdsförenings ägo där Maya Lamppu fann dem. Hon har sammanställt och publicerat Minas brev indelat på avsändaren. Här möter vi i tur och ordning brev från Minas friare, hennes make, bröderna Ludvig och Alfred, sonen Ernst och till sist Ernst efterlämnade fästmö Anna.

Brevens längd och innehåll varierar såklart med dess avsändare. Brodern Alfred hade stora ekonomiska bekymmer och stod i skuld till sin syster och svåger. Pengar och att betala av på sin skuld och räntan dominerar hans brev och förmodligen gjorde han sig stora bekymmer för att bli skuldfri.

Mina blev 85 år och överlevde inte bara sina syskon och sin maken utan också fem av sina sex barn. Endast yngste sonen William som blinkar förbi i breven överlevde henne. Vilken smärta finns inte ett sådant livsöde? Det mest rörande av breven är från sonen Ernst som förmodligen led av tuberkulos och gick bort vid 28 års ålder. Hans sista brev hem handlar om att göra rätt för sig ekonomiskt samtidigt som han ber om ursäkt med orden ”Jag vill bedja dig att ha överseende med allt vad jag har gjort mot dig som jag icke bort. Jag hoppas du vill förlåta mig därför”.

Det har varit en förmån att få läsa breven till Mina och lite lära känna en familj som levde, älskade och skrev brev för över 100 år sedan. De här skatterna av litterära kvarlåtenskaper kommer att bli färre och färre tyvärr. Telefonen har sedan länge ersatt mycket av vad brevskrivandet var och nu med e-post och SMS kan man fundera över hur stora avtryck vi som lever 2011 kommer att lämna?

Jag saknar ett större engagemang från utgivarens sida. Breven publiceras rakt upp och ner och jag tycker att boken skulle ha vunnit på att försöka beskriva persongalleriet lite mer ingående och kanske om det gjorts lite mer kommentarer till breven med förklaringar för oss som lever mer än 100 år senare än när de skrevs. Det förekommer bl a en hel del mediciner som inte finns idag i breven. Varför tog man dem? Vilka sjukdomar var det tänkt att de skulle bota etc. Min läsupplevelse hade definitivt vunnit på det.

lördagen den 12:e mars 2011

Mjölk och kol - Ralf Rothmann

Ralf Rothmann har fått flera prestigefyllda litterära priser i sitt hemland Tyskland. Han har hyllats av recensenter och andra bloggare för sitt språk, sin naturalism, sin humor mitt i allt det eländiga men ändå..

Ändå kan jag inte sälla mig till hyllningskören. Mjölk och kol är en barndomsskildring från det smutsiga och proletära Ruhrområdet som varken griper mig eller berör mig. Det är något som fattas, något jag kanske inte ser, något mer än alla hundratals andra barndomsskildringar om eländiga uppväxtförhållanden, alltifrån Moa och Harry Martinsson till Onkel Toms stuga.

Boken utspelar sig någonstans i Ruhrområdet på 1960-talet. Simon och hans bror växer upp i en arbetarfamilj där det ständigt är ont om pengar. Pappan slavar i gruvan och mamman tycks bara tänka på att ut och dansa och roa sig. Stereotyper? Jo, jag tröttnade ganska tidigt och läste slut för att boken var så lättläst och så tunn och för att jag helst inte vill ge upp en bok.

fredagen den 11:e mars 2011

Loppisfynd

Det går verkligen att göra fynd på Röda Korsets Kupan runt om i Sverige. Jag dammsög Kupan i Tingsryd på intressanta böcker och kom ut med 7 böcker, varav 3 inbundna. För hela denna lilla hög fick jag betala den facila summan av 23 kronor! Pocketböcker kostade 2 kronor och inbundna böcker 5 kronor styck.

Dessa är de jag bar hem:

Helene Hanff - 84 Charing Cross Road, Brev till en bokhandel
Wole Soyinka - Aké - barndomsåren
Klas Östergren - Fantomerna
Kerstin Ekman - Menedarna
Hjalmar Bergman - Dansen på Frötjärn
Hjalmar Bergman - Flickan i frack och Lotten Brenners ferier
Hjalmar Bergman - Hans nåds testamente

Nobelpristagaren Wole Soyinkas Aké ingår i Lyrans jordenruntutmaning och ska läsas i oktober. Den får jag spara lite på.

Veckans bokbloggsjerka

Den här veckan handlar bokbloggsjerkan om humor och roliga böcker. Frågan lyder:

Kan litteratur vara rolig? Vilken är din favoritbok med humoristiska inslag?

På 1980-talet var jag väldigt förtjust i de humoristiska böckerna av den engelske författaren Tom Sharpe. Jag ett dussintal av hans böcker i min bokhylla men inte läst dem på länge och vet inte om jag skulle skratta åt dem idag. På den tid det begav sig var min favorit "Blott on the landscape" som också gick som TV-serie i England i mitten av 1980-talet.

torsdagen den 10:e mars 2011

Blodläge - Johan Theorin

Blodläge är den tredje boken av Johan Theorin som utspelar sig en vår på Öland. Tidigare har jag läst och njutit av Nattfåk som handlar från vintern och Skumtimmen som är en höstbok. Författaren har utlovat en bok till från Öland, en med sommartema. Jag läser normalt inte deckare men Johan Theorins böcker innehåller så mycket mera. Jag tycker att hans språk är ätt och vackert och han är en mästare på att skapa stämningar och beskriva Ölands speciella natur. Personskildringarna tenderar istället att bli lite platta och enformiga tyvärr. Blodläge är inte lika bra som sina två föregångare, men ändå läsvärd.

I varje bok har Theorin bemödad sig med att hitta gamla sägner att väva sin berättelse runt. I blodläge handlar det om ett skikt av ölandsstenen som är färgat rött, traditionen säger att det är blod från slaget mellan troll och älvor som stod för mycket länge sedan. Älvorna och myter kring dem är för övrigt centrala i den här boken.

Även i denna tredje dyker hjälten från de andra böckerna upp, den smått osannolike pensionerade skepparen Gerlof Davidsson som den som hjälper till att knäcka gåtan.

Lite extra lokal krydda var det för mig i den här boken i och med att en del av handlingen utspelar sig i en fiktiv by några kilometer ifrån där jag bor. En villa brann ner här och två personer brann inne. Lokal färg är aldrig fel även om jag tycker att Johan Theorin tecknar den småländska granskogen i lite väl mörka gröna nyanser.

Extra roligt var det att så sent som igår höra på lokalnyheterna på TV att samma danska produktionsbolag som filmade Stieg Larssons böcker nu skrivit kontrakt för att filma Johan Theorins böcker. Just nu pågår jakt på inspelningsställen på Öland.

onsdagen den 9:e mars 2011

När barnet lagt sig - Michael Nyqvist

När Michael Nyqvist var i 6-års åldern fick han reda på att han var adopterad, att han föddes på ett barnhem och att hans far var italienare. När han försökte berätta om detta för sina kompisar förnekade modern hela historien, så det är inte så konstigt att han kände sig yr och tappade fotfästet. Något år senare lämnar adoptivpappan familjen.

Det är klassiskt att själv börja fundera på sitt ursprung och sina rötter när man själv får barn och just så är det för Michael. Hans släktforskarresa för att ta reda på sina riktiga föräldrar är både spännande och rörande att följa. Det är lätt att föreställa sig hans nervositet vid första mötet med först mamman och sedan pappan.

Parallellt med sökandet av föräldrarna får läsaren följa hans utbildning till och utveckling som skådespelare. Det är minst lika spännande att få följa diskussionen bakom scenen, även på pjäser som jag aldrig sett.

Boken är en fördjupning och fortsättning av det sommarprogram som författaren hade för något år sedan och som memoarbok känns den som fräsch fläkt. Boken är mycket personligt skriven och han lämnar ut sig själv helt inpå skinnet vid flera tillfällen. En bok jag kan rekommendera. Jag lyssnade på den där Michael Nyqvist själv läst in boken och det gjorde inte upplevelsen sämre.

tisdagen den 8:e mars 2011

Highclere Castle - Verklighetens Downton Abbey

Jag är en av många som följer den utmärkta engelska serien Downton Abbey på lördagskvällarna. Serien är inspelad på Highclere castle som ligger någon timmes bilresa söder om Oxford. Slottet har länge varit öppet för allmänheten och det är ett av de 115 slott och herrgårdar som jag har har varit inne i. Slott är alltså lite av min hobby.

Vid besöket på Highclere köpte jag min vana trogen en guidebok som jag rotat fram ur gömmorna och läst om nu. Där finns mycket intressant att läsa. Överhuvudet för familjen som ägt Highclere genom åren bär titeln earl och Carnarvon. Om namnet är bekant så kanske det beror på att den 4.e earlen var den som ledde utgrävningarna av Tutanchamons grav i Egypten och dog under lite mystiska omständigheter strax efter. "Mumiens hämnd" har det pratats och spekulerats om. Dagens ägare är den 8.e earlen. Både hans mor och mormor var amerikanskor, så lite har kanske filmen lånat av verkligheten. Den 7.e earlen gick bort 2001. Han var en känd figur i kapplöpningskretsar under den tiden jag bodde i England på 1980-90-talet. Den 7.e earlen var manager för drottningens kapplöpningshästar och det ryktades om att de stod varandra mycket nära.

När den 6.e earlen var barn, strax innan första världskriget, alltså under samma period som TV-serien utspelar sig så fanns följande tjänarstab på Highclere:
Butler
Underbutler
Earlens kammartjänare
4 betjänter
Barnkammarbetjänt
Hushållsföreståndare
Kammarjungfru till grevinnan
5 husor
2 kallskänkor
Kock/kokerska
2 kökspigor
1 diskerska
1 dörrvaktmästare
1 diversearbetare
2 chaufförer

liksom 3 stalldrängar, 27 trädgårdsarbetare och diverse hantverkare såsom målare, snickare, rörmokare och elektriker.

Idag kan den som besöker Highclere dricka afternoon tea i de rum som en gång tillhörde hushållerskan.
Läs mer om Highclere här.

måndagen den 7:e mars 2011

P O Engquist - Magnetisörens femte vinter

Detta har varit min första bekantskap med P OEnquists författarskap och det gav mig mersmak. Jag läste den för att delta i en bokcirkel på nätet anordnad av www.bokcirklar.se
För andra söndagen i rad så blev det inget av. Den här gången var det tyvärr tekniska problem. Chattfönstret visades inte på rätt sätt så gissa att jag blev både besviken och frustrerad.

I den här boken har Enquist använt sig av både autentiska källor och låtit sin fantasi flöda dess emellan.
Friedrick Meisner kommer vintern 1793 till den tyska staden Seefond. Han uppträder som magnetisör och säger sig kunna bota sjukdomar. Han rykte och berömmelse stiger när han lyckas bota Maria, en flicka som varit blind sedan 10-årsåldern. Hennes far råkar vara en av stans läkare, dr Selinger som börjar samarbeta med Meisner, kanske av tacksamhet över att ha givit dottern synen tillbaka. Mycket folk hör talas om magnetisörens storverk och vill bli behandlade av honom. Han tar ut allt högre taxor och snart hinner hans förflutna upp honom. Måttet är rågat när han dessutom våldför sig på en av hans patienter.

Magnetisören använder sig av somnambulism som behandlingsmetod. Det är en äldre benämning på spontan eller genom hypnos eller animal magnetism framkallad trans. Patienten, eller mediet kallades somnambul. Termerna används i äldre parapsykologisk litteratur. (Wikipedia).

När Meisner grips finns det massor av människor som står runt omkring och begapar honom. Folkmassorna grupperar sig runt hans fängelse och följande citat är hämtat härifrån.

De måste vara löjligt rädda att han skall fly. Ändå är det ganska betydelselöst om han flyr, om han kropp flyr. Det viktiga är ju den makt han hade över oss. Minnet av den kan naturligtvis inte förintas”.



söndagen den 6:e mars 2011

Sociala medier - Paul Ronge

Normalt skulle jag aldrig läsa en bok skriven av en journalist och PR-konsult, den sortens författare och deras böcker är jag ganska allergisk mot och jag vet egentligen inte varför jag trodde att Sociala medier skulle vara annorlunda? Nyfikenheten på sociala medier där jag själv deltar som en liten, liten fisk i ett stort hav kanske spelade in.

Boken består av att Paul Ronge intervjuar ett 30-tal olika personer som på olika sätt blivit framgångsrika med hjälp av sina bloggar, på Facebook och/eller Twitter. Det handlar om företag som på olika sätt vill nå ut med sitt budskap, politiker som alla försöker kopiera Obamas framgångsrika presidentkampanj genom sociala medier och mer eller mindre framgångsrika bloggare som kan skriva om allt från mode till förlusten av ett barn.

Det här är ingen bok som jag läst från pärm till pärm. Jag finner boken ytlig och den ger mig absolut ingenting. Jag bloggar själv i liten skala, har ett inte särskilt aktivt konto på Facebook och twittrar inte och känner att jag ingenting vill lära av människorna i boken och bryr mig inte om deras liv som levs i rampljuset akvarium.

lördagen den 5:e mars 2011

Michael Degen - Alla var inte mördare

Michael Degens självbiografi Alla var inte mördare med underrubriken En barndom i Berlin var en trevlig bekantskap. Det kändes som fräsch vinkel på en bok från andra världskrigets Tyskland där man annars mest är bortskämd med hitorier som gör upp med det förlutna.

Boken utspelar sig i Berlin med start 1943 då Gestapo börjar samla upp Berlins kvarvarande judar i lastbilar för vidare färd till något KZ. KZ är en förkortning för koncentrationsläger, det och många flera ord från den tidens Tyskland får läsaren sig till livs och för klarade, och som språkintresserad känns det som en extra bonus. Michael och hans mor är judar och lyckas gå under jorden när uppsamlingsaktionen tar sin början. Förvånande nog fanns det flera nätverk av människor vid denna tid, som trots de oerhörda risker det innebar, ställde upp och hjälpte till att gömma judar som gått under jorden. De är inkvarterade på så skilda ställen som i en kolonistuga, hos en gammal rysk aristokrat och på en bordell. Till slut tappar jag räkningen på hur många ställen som Michael och hans mor tvingas gömma sig på, de flyttar ständigt när marken börjar brinna under deras fötter.

Den som levde under jorden i Hitlertyskland hade det svårt. De hade inte rätt till kuponger för att köpa livsmedel, de fick inte vistas i de officiella skyddsrummen när flyganfallen från de allierade kom och de fick inga lagliga identitetspapper och utan dem kunde de inte röra sig fritt. När som helst kunde en polis eller militär stiga fram och begära att få se id-handlingarna.

Michael har skrivit berättelsen i jag-form, kanske lite barnlsigt ibland men det är som en frisk fläkt.Författarens ungdomsjag är en ganska äventyrlig pojke som ibland tar stora risker och aldrig är rädd för att käfta tillbaka mot SS-män och andra som han upplever tränger honom. Boken är skriven med ett rappt språk som hela tiden för berättelsen framåt i ett bra tempo. Att berättelsen också är spännande behöver jag väl knappast lägga till. Michael och hans mor överlever och får uppleva när sovjetarmén invaderar Berlin i bokens slut. Tyvärr överlever inte alla de som riskerat sina liv med att gömma och hjälpa dem.

fredagen den 4:e mars 2011

Bokgeografi - USA


Den här veckan handlar O.s bokgeografi om det stora landet i väst. Här finns det ju massor att ösa ur och det kan göra det svårt att välja.

1. Berätta om en bok du läst som utspelar sig i USA eller är skriven av en författare med anknytning dit.
När det gäller författare och USA kan jag bara inte kringgå Ernest Hemingway. Min favorit bland hans böcker är Den gamle och havet, en ungdomsförälskelse som fortfarande håller kvar sin kraft hos mig.

2. Berätta om en författare som på något sätt har anknytning till USA. Var så långsökt som du vill, men motivera gärna ditt val.
På den här frågan svarar jag Vilhelm Mobergs Utvandrarseriens fyra böcker. De har stått länge i min bokhylla och de är välllästa. Filmerna har jag sett så många gånger att jag kan flera av replikerna utantill.

3. Berätta om en bok av en författare som anknyter till USA, som du inte läst, men är nyfiken på.
Toni Morrison är en kvinnlig nobelpristagare som jag länge varit nyfiken på men inte kommit till skott att läsa. Hoppas på att 2011 ger mig tillfälle att läsa henne.

torsdagen den 3:e mars 2011

Radioföljetongen Lila Hibiskus - Chimamanda Ngozi Adichies

Jag har sträcklyssnat på radioföljetongen på nätet. Förnämlig service tycker jag, att slippa behöva vänta på nästa avsnitt utan att kunna lyssna i sin egen takt. Den här gången var det den afrikanska författarinnan Chimamanda Ngozi Adichies roman Lila Hibiskus som gavs. Det var min första bekantskap med en nigeriansk författarinna, ja jag har i ärlighetens namn inte läst mycket afrikansk litteratur alls.

I korthet handlar romanen om den 15-åriga Kambili som bor i Nigeria med sin bror och sina föräldrar. Hon älskar och fruktar sin far som totalt dominerar familjen på alla sätt. Han styr med våld och fruktan men under religionen som täckmantel. Bara detta gav mig otäcka vibbar och skräcken ligger som ett täcke över hela berättelsen.

Bokens berättarjag är Kambili. Tuva Novotny läser följetongen med den äran. Hon har en låg, nästan viskande röst precis som jag föreställer mig huvudpersonen Kambili. Tuva Novotny blir Kambili och bättre betyg har jag svårt att ge en uppläsare.

Det var en mycket positiv bekantskap som gav mersmak. Jag kommer definitivt att läsa mera av Chimamanda Ngozi Adichie och förmodligen också mer afrikansk litteratur. På det området är jag skamlöst litterärt obildad.


 

tisdagen den 1:e mars 2011

Hur många böcker ska jag ta med mig?

Jag ska iväg på tvådagarskurs med jobbet. Frågan är hur mycket jag ska packa. Nej, jag menar inte kläder, skor eller toalettsaker. Jag menar böcker. Bättre att ta med någon extra tror jag, tänk om jag skulle läsa ut och sitta utan bok på hotellrummet, hemska tanke.
Det får nog bli P O Enquists Magnetisörens femte vinter som bok, Johan Theorins Blodläge i MP3-spelaren och Mikael Nykvists När barnet lagt sig i bilen. Hur mycket tar ni med er i bokväg för en kortare resa?

Fy för "Krama en bibliotekariedag"

Av alla fånig påhittade dagar! Kanelbullen, musarmen, menlösa barn, mor och far. Ja, alla ska ha en egen dag i dagens värld. Alla årets dagar måste väl snart vara slut eller hur många företeelser kan trängas på samma dag? Snacka om inflation.
Ok för att äta en kanelbulle men att krama en bibliotekarie. Aldrig i livet!

Om jag var bibliotekarie skulle jag stannat hemma. Jag vill själv välja vem jag ska krama. Vem 17 vill bli kramad bara för det yrke man valt? och att främmande människor fritt fram ska få kladda på en och krama en. Nej, tack. Speciellt inga kramar i förkylningstider, vinterkräksjuketider eller influensatider.

Facebookcirkeln som kom av sig

I söndags kväll var det meningen att vi skulle ha haft en facebookcirkel om Den unge Werthers lidande men jag var den ende deltagaren som dök upp. Besviken blev jag för jag läst boken, skrivit anteckningar och laddat inför evenemanget i två månader. Inte så stor idé att cirkla för sig själv inte.

Det vore förmätet av mig att ge mig på att skriva en recension av ”Den unge Werthers lidande”. Denna mest kända av Goethes verk har väl stötts och blött, recenserats bakifrån och framifrån på de flesta av jordens språk. Avhandlingar har skrivits, studenter har svettats över boken och det mesta värt att sägas om boken är redan sagt.

När jag i gymnasiet läste jag Werther för första gången varken gillade eller förstod mig på den då. Hur gick det att läsa om den idag då? Jo, jag finner fortfarande språket för högtravande, känslostormarna smått obegripliga men kunde ändå ta till mig mer idag av boken än förra gången. Den har inte tillfört mig någonting och denna gång blir också den sista gången jag läser boken, det har jag lovat mig själv.