Nora bor på hemmet Gullvivan. En stor del av hennes tid går åt till att sitta och fundera på sitt liv, det som varit, det som är nu och det som återstår. Hela berättelsen utvecklar sig till en lång monolog där Nora gör upp med sig själv och alla andra. Nu på äldre dagar gör hon sig till språkrör för många äldre när hon ger uttryck åt sin känsla av att ha blivit marginaliserad och åsidosatt där hennes egen handlingskraft, det egna tyckandet och den egna viljan har tagits ifrån henne av hennes egna barn.
Adamsons här är detsamma som människosläktet, alltså avkomlingar av Adam. Överhuvudtaget är de bibliska övertonerna många och hänvisningarna speciellt till Adams första söner Kain och Abel flitigt förekommande. Detta är en bok som rör sig framåt, i sidled och bakåt i ett ganska makligt tempo, men det blir inte tråkigt. Bitvis är hon ganska frän i tonen och hon skräder inte orden när det är något som Nora/Gerda inte tycker om.
På samma tema har jag tidigare i höst läst:
Sara Beischer - Jag ska egentligen inte jobba här
Catharina Ingelman-Sundberg - Kaffe med rån
Petra Holst - Så länge jag minns
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar