Efter att ha läst När man skjuter arbetare och I skuggan av oron och verkligen tyckt om de två böckerna, var förväntningarna ganska höga på tredje romanen i Kerstin Thorvalls trilogi, Från Signe till Alberte. Det är alls ingen dålig bok, men...
Nu är Signe en vuxen kvinna som kämpar för att verkligen göra sig fri från moderns kontrollbehov och ompysslande sida. Signe får sitt första jobb, gifter sig och får barn men problem med hennes hälsa, både fysiskt och psykiskt dominerar hennes liv. Hon är bitvis så ångestriden att jag som läsare mår illa.
Boken skiljer sig i stil mycket från de första två. Nu är det Signe som skriver fiktiva brev till Alberte och hon är inte vilken väninna som helst, utan Alberte från Cora Sandels böcker. Förutom att jag är tveksam till knepet att låna en annan författares karaktär och använda den för sina syften tycker jag inte att det fungerar så bra p g a min glömska. Det är ganska många år sedan jag läste böckerna om Alberte och allt som hände henne är inte färskt i minnet. Många av de händelser som redan avhandlats i I skuggan av oron, idisslas om i den här boken. Trots mina klagomål kan jag inte lägga ifrån mig Från Signe till Alberte. Signe är en romankaraktär jag känner för, vill väl och är nyfiken på hur det ska gå för henne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar