När Herta Müllers debutbok, novellsamlingen Flackland utkom i Rumänien 1982 var den kraftigt beskuren för att passera censuren. Nu har den utgivits på nytt fast i ostympat skick. Ett tjugotal noveller, de flesta mycket korta och en rejält lång Flackland, döpt efter själva samlingen. Det är Flackland som är själva flaggskeppet i hela boken och den klart lysande stjärnan. Jag njuter av att läsa beskrivningarna om hur trädgårdarna och husen i byn ser ut och är möblerade. Bymentaliteten beskrivs målande och skräckinjagande. Tål man inte grannbyn, hur ska det då vara med resten av världen? Texterna är förhäxande och sövande när de beskriver livets grå tristess i en sömning, efterbliven by. När tåget gick förbi kunde invånarna se de vackra kvinnliga passagerarna i sina fina klänningar men de åkte alltid förbi. "De var helt enkelt för vackra för att stiga av vid vår station".
Jag har läst ett par av Herta Müllers senare verk och det är intressant att se hennes utveckling som författare (till det bättre men det behöver väl inte sägas). Just Flackland skulle inte själv gett henne något nobelpris.
Jag fastnade för novellen Det schwabiska badet där det målande beskrivs hur hudflagorn från tre generationer flöt omkring på badvattnet som blev allt gråare för varje familjemedlem. Det kanske mest fascinerande är att läsa de fyra noveller som den rumänska censuren tog bort 1982 och fundera över vad i texterna det var som ansågs så farligt för allmänheten att läsa.
2 kommentarer:
Mycket intreessant. Jag älskar det jag har läst av Herta hittills. Hoppas lite på att den här kommer med tomten.
jag gillar verkligen hennes korta uttryck och hitta på nya ord, säga svära saker enkelt.
Skicka en kommentar