Agneta Horn - Självbiografi

Beskrifning öfver min elända och mycket vedervärtiga vandringes tid samt alla mina mycket stora olyckor och hjärtans hårda sorger och vedervärtighet som mig därunder hopetals har mött alltifrån min första barndom och huru Gud alltid har hulpit mig med ett godt tålamod igenom gå alla mina vedervärtigheter. Det är på detta sätt Agneta Horn inleder sin självbiografi. I vanliga fall tror jag inte att jag skulle blivit så sugen på att läsa boken efter den här ingressen, men det gjorde jag och det är jag glad för.

Boken är både kvinnohistoria och en kvinnas historia, Agneta Horns historia. Hon var dotterdotter till Sveriges mäktigaste man, Axel Oxenstierna, hennes mor dog när hon var blott 2 år. Fadern var alltför upptagen att kriga för Sverige och hade inte tid att bekymra sig om sin dotter. Hon och hennes yngre bror hamnade i en kvinnlig släktings vård och blev av henne djupt vanvårdad och misshandlad. Agnetas yngre bror dog efter några veckor, av vanvården sägs det. Efter några år hamnade Agneta hos sin mormor och fick äntligen en dräglig tillvaro. Den här självbiografin sträcker sig från hennes födsel 1629 fram till omkring mitten av 1650-talet. Boken ger en unik bild av svenskt aristokratiskt vardagsliv under 1600-talet. Agneta efterlämnade självbiografi är helt unik i svensk litteratur och läsvärd bara för den sakens skull. Den speglar inte så mycket de dramatiska händelserna på 1600-talet kring Gustav II Adolf och drottning Kristina, de finns med som bifigurer, utan det är Agneta som är sin egen boks huvudperson som allting kretsar kring.

Hon bortförlovas med en ung adelsman som hon avskyr och ser ner på och kämpar för sin kärlek till en ofrälse soldat. Omöjligt på 1600-talet kunde man bli förlåten att tro, men inte för Agneta. Hon kämpar för sig och för sin kärlek och får sin soldat till slut. Deras lycka blir tyvärr inte långvarig, han dör efter endast sju års äktenskap och lämnar henne som en ung änka med tre små barn.

Tonen i boken är ilsken och aggressiv, Agneta är inte den som förlåter lätt och går vidare. Hon hyser agg och hämndbegär. Språket är kryddat med böner till Gud om ett bättre liv och det blir lite jobbigt i längden för oss på 2100-talet att läsa. Agneta Horn är en tidig feministisk hjältinna som slåss för sig själv och det hon vill, och vinner.