Landskapet jag föddes i och nu igen efter många års irrfärder runt i Sverige och England bor i igen. Jag känner en stark samhörighet med granskogen, insjöarna, de långa stengärdsgårdarna och livet på landet i allmänhet. Även om jag kände till mitt landskaps historia i stora drag var det en intressant bok att läsa som fyllde en lucka för mig kunskapsmässigt.
Det är en populärvetenskaplig framställning som är lätt att ta till sig. Den visar på såväl de stora skeendena som intressanta lokala företeelser, den sätter in den lilla människan i ett större sammanhang.
Däremot tystar Olle Larsson mig effektivt på en punkt. Jag har alltid med stolthet framhållit att jag minsann är smålänning och vi är på det eller det andra sättet. Han skriver med kraft att det är dumheter att dra alla invånare över en kam vad gäller egenskaper. Författaren anser nämligen att det är lika dåligt underbyggt som de som för inte så värst länge sedan sysslade med rasbiologi. Det är ord som tar skruv det, men ändå, född smålänning, alltid smålänning. Det kommer jag nog att fortsätta att tycka, fast med en liten reservation, kanske...
1 kommentar:
jag är också lokalpatriot :)
Skicka en kommentar