lördag 5 februari 2011

Günter Wallraff - Längst därnere

Jag har länge vela läsa en av Günter Wallraffs reportageböcker och nu det äntligen blivit av. Det är få människor förunnat att få en företeelse namngiven efter sig, men Wallraff är en av dem. Att wallraffa är ett ord som numera t o m är upptaget i Svenska Akademiens ordlista.
I "Längst därnere" skaffar sig Wallraff en turkisk identitet, peruk och bruna kontaklinser och börjar sitt liv som Ali  Levent, turkisk gästarbetare som inte har alla sina papper i ordning och således måste ta vilka skitjobb som erbjuds för sin överlevnads skull. I den här boken är Wallraff svart byggnadsjobbare, han underkastar sig medicinska tester för läkemedelsindustrin och försöker få en katolsk präst att gå med på att döpa honom i den kristna tron, vilket verkar vara närmast omöjligt. Största delen av boken arbetar han tillsammans med andra illegala invandrare för Thyssens stålverk. De får de allra farligaste, smutsigaste och bullrigaste arbetsuppgifterna, de som vanliga tyskar aldrig skulle utföra. De arbetar långa skift med små chanser till vila emellan och uruselt betalt. Skyddskläder, säkerhetsutrustning och gasmasker är obefintliga. De hänvisas till de sämsta toaletterna, utsätts för rasism och förtal av sina tyska kollegor och så fortsätter det boken igenom.
Det har gått 25 år sedan "Längst därnere" kom ut och jag är okunnig om och i så fall hur saker och ting har föbättrats för denna grupp i Tyskland, men debatten lär ha varit het när boken först kom ut. Det går att bekanta sig vidare med Wallraff på hans egen hemsida. http://www.guenter-wallraff.com/

2 kommentarer:

Böcker, böcker, böcker sa...

tänk att ens få för sig att göra nåt sånt...galet!

Joanna sa...

helt galet viktigt det han genomför, kan verkligen beundra hans målmedvetenhet! Spännande att du har läs boken, tack för dina tankar!