måndag 5 september 2011

Carl-Johan Vallgren - Kunzelmann & Kunzelmann

När Joakim Kunzelmanns far Viktor Kunzelmann dör hoppas den ekonomiskt trängde sonen ärva faderns stora och värdefulla konstsamling. Ganska snart visar det sig att tavlorna är skickliga förfalskningar, gjorda av Viktor själv, 1900-talets främste konstförfalskare. Joakim börjar sin resa med att försöka återupprätta sin ekonomi och samtidigt luska i sin fars historia. Vi får följa far och son Kunzelmann i två tider. Joakim i 2000-talets Sverige och Viktor som ung förfalskare i Berlin, som homosexuell i koncentrationsläger och som en ung flykting som börjar ett nytt liv i Sverige efter andra världskriget. 

Det är en svindlande historia vi läsare tas med på och jag har lyssnat på CD-boken uppläst av författaren själv och njutit. Vissa dagar har jag inte velat lämna bilen för att gå och jobba, jag vill lyssna vidare. Carl-Johan Vallgren har lagt ner mycket tid och omsorg på att forska kring konst och konstförfalskning, Berlin på 1930-talet och hur en invandrartät Stockholmsförort ter sig. Denna breda kunskap ger tilltro det han skriver om men ibland blir det lite väl detaljrikt och den som endast är milt intresserad av renässanskonst tröttnar.

Jag tillhörde de som läste och älskade Den vidunderliga kärlekens historia av Carl-Johan Vallgren och hade vissa förväntningar på Kunzelmann & Kunzelmann. De infriades till viss del. Jag skulle kunna ge den olika epitet som t ex seg, humoristisk, faktaspäckad, historisk, spretig, imponerande research, osannolik, moralisk etc etc. Faktum kvarstår. Den går inte att stoppa in i ett enda fack och jag ångrar inte att jag lyssnade på den.

2 kommentarer:

Anna sa...

Så trevligt att läsa dina tankar om den här romanen. Håller med dig till viss del att den kunde bli på gränsen till långrandig ibland. men underbar på sitt sätt. Jag läste den helt utan förväntningar föraa våren och blev helt uppslukad. Så faktiskt att jag startade den blogg för jag ville minnas min läsning. Allra första inlägget hos och dagarna går:
http://joanna-ochdagarnagar.blogspot.com/2010/05/kunzelmann-kunzelmann.html

mimmimarie sa...

Jag ska genast bege mig dit för att läsa vad du tyckte då.