Det är landsbygd och 1970-tal och berättarjaget är Klas, i början av boken en 12-årig kille, som ägnar all tid han kan åt fåglar och fågelskådning. Han lever med kraven på att han ska ta över jordbruket efter fadern, en fader som drivs in i sjukdom av de omänskliga kraven i tiden då småjordbruken går under i drivor. Han smiter undan från sysslorna på gården och kanske mest smiter han från fadern som uppför sig mycket udda. Läsaren märker redan från början att det inte står rätt till med fadern och det finns en slags undergångsstämning boken igenom. Det låter måhända trist men det är det inte, spänningen stegras för var dag och jag förväntar mig att katastrofen ska slå till i familjen när som helst och vilka ska dras med?
Tomas Bannerhed har ett språk som är tätt och där varje ord verkar vägt på guldvåg. Jag har lyssnat på Korparna och njutit. Reine Brynolfssons uppläsning är som vanligt briljant och han fullkomlig rättvisa åt texten. Eftersom jag också växte upp på 70-talet, dock inte på en gård, finns här en hög igenkänningsfaktor. Det är inte svårt att identifiera sig med Klas och känna hans rädslor och frustration. Korparna är så bra att den seglar upp som en av årets fem bästa böcker i år.
5 kommentarer:
Låter härligt! Alla låntagare här på biblioteket har hyllat den enormt. Jag ser fram emot ljudboksversionen (Reine Brynolfsson är ju bara så duktig på uppläsning)!
Krya nu på dig så att du fixar mässan! Har hört mycket gott om korparna, får bli en bok för hösten.
Har också fått tips om Korparna. Läser den när den kommer på Elib.
Ja, boken är ju fantastisk! Synd du missade mässan, jag hörde Bannerhed där, i samtal med förläggaren Weyler, han kändes väldigt sympatisk och lite klurig. Seminariet var välbesökt vilket kändes extra roligt då han är debutant.. Samtalet handlade en del om landskapet, som författaren lämnat för storstaden. Och om det magiska han upplevde i själva skrivprocessen, 10 år tog det från första skiss till utgivning.
ps Kyra på dig!
Skicka en kommentar