Bokhyllerundan - Hela alfabetet

I mars i år, inspirerad av andra bloggare, började jag en bokhyllerunda här på bloggen. Min tanke har varit att från A-Ö presentera en person som finns representerad i mina hyllor för varje bokstav i alfabetet. Det har varit både levande och döda, riktiga och fiktiva personer. Någon gång när det knipit har författaren själv fått representera en bokstav och på Ö, den allra sista, har jag gått bet och fått lämna den blank till min egen stora förtrytelse. Här är nu hela listan.

A Anne Frank
B Bokhandlaren i Kabul
C Caroline Gother
D Dagmar
E Ebba Brahe
F Fröken på Tagel
G Lasse i Gatan
H Fanny Hill
I Ivan Denisovitj
J James Cook
K Katherine, lady Swynford
L Långa lappflickan
M Adrian Mole
N Nell Gwyn
O Oskar II
P Peter den store
Q Queen Mary
R Röde Orm
S Sophia Elisabeth Brunner
T Traudl Junge
U Eva Helen Ulvros
V Victorias Highland journals
X Xenia
Y Yngve Frej
Z Zita
Å Årstafrun
Ä Äntligen kan jag skriva
Ö Vakant, det finns ingen i min bokhylla

Svenska Dagbladet årsböcker - 1926

Åren 1923—1964 gav Svenska Dagbladet ut Svenska Dagbladets årsbok. Fredrik Böök, professor i litteratur, författare och kritiker var kulturchef på tidningen och hade såklart stort inflytande över vilken litteratur som valdes ut för att i årsboken spegla det gångna året. Via min svärmor har jag kommit över 20 årgångar av årsböckerna och min tanke är att presentera vilka författare som valts ut att representera det gångna året.

 

Litteraturen 1926:  Helge Berglund vinner en novelltävling med den svindlande prissumman 3 000 kronor. Ellen Key avled i sitt hem på Strand vid Vättern. Några av årets utgåvor voro:

 

Sigfrid Siwerts - Det stora varuhuset

Annie Åkerhielm - Ett gammalt slott

Elin Wägner - Natten till söndag

Gertrud Lilja - Den ensamma och andra noveller

Berit Spong - I Östergyllen

 

Vad sig i riket tilldragit: Lidingö blir stad. Bisköldkörtlarnas hormon upptäcks, viktigt för alla diabetiker. Bronsåldersgraven Lugnarohögen söder om Laholm grävs ut, man finner brända rester av människoben i en urna. Det första elektriska tåget lämnar Stockholms central.

 

37 325 ton tändstickor exporteras. I Hoting var det 6 februari -44°C kallt. P.E. Hedlund vann Vasaloppet på tiden 5.36.07 som då var rekord.

Who wants to live forever?

Who wants to live forever? sjöng rockgruppen Queen i filmen Highlander 1986. Henrietta Lacks lever verkligen för evigt antingen hon ville det eller inte. 1951 dog Henrietta i livmoderhalscancer men ett par av hennes vävnadsprov läkarna tog från hennes tumör började dela sig och blev början till något helt nytt inom forskningen.

Henrietta Lacks var själv en relativt fattig, svart amerikansk kvinna som växt upp på en tobaksplantage och fick fem barn innan hon dog som 30-årig. Hennes familj godkände aldrig provtagningen från Henrietta och de levde ovetande i över 20 år om att hennes HeLa-celler spreds från laboratorium till laboratium och att de användes flitigt till all slags medicinsk forskning.

Rebecca Skloot, en ung vetenskapsjournalist, har ända sedan skoltiden varit fascinerad av HeLa-cellerna och kvinnan bakom dem. Det är många års tålmodig forskning som ligger bakom boken Den odödliga Henrietta Lacks, speciellt när det gällde att närma sig Henrietta vuxna barn som var minst sagt luttrade och misstänksamma när det kom till deras mammas celler. Slutprodukten är fantastisk. Trots att det är en faktabok, skriven av en vetenskapsjournalist är den skriven på ett lättfattligt sätt så det bara inte går att sluta läsa. Henriettas personliga historia, hennes barns liv efter hennes död varvas med cellernas historia och en stor portion vetenskaplig historia som är oerhört intressant.

Henriettas celler har bidragit till att finna mediciner mot herpes, leukemi, influensa, blödarsjuka, parkinson, sexuellt överförbara sjukdomar och blindtarmsinflammation, en mångmiljonindustri där familjen inte fått ett rött dime. Inte så konstigt att de är bittra. Författaren lyckas dock genom tålamod och intresse gå en lång väg mot att skapa ett slags förståelse hos Henriettas familj så att de vänjer sig vid tanken vad deras mammas celler åstadkommit och kan t o m vara stolta över det. Löpande förs också en etisk diskussion kring forskning, vem äger en människas celler och hur framtiden kan komma att gestalta sig.

Mo Yan - Det röda fältet

Det krigas mycket i Det röda fältet, man krigar inte bara mot japanerna (som besatte Kina under andra världskriget) utan också mot andra kineser, olika grupper och fraktioner. Alla dessa beskrivningar av olika fältslag, bakhåll och överfall är långtråkiga och det blir bara för mycket våld. Återigen inser man att människan är som mest uppfinningsrik när det gäller att vara grymma och skada varandra. Det är mycket negativa och beskrivande ord i den här boken. Det är förruttnelse och blod. Det stinker, bubblar och jäser av döda kroppar, alltså inget för mig egentligen.

Ibland lämnas kriget åt sidan och Mo Yan tar läsaren på en resa i sin egen värld, den uppdiktade Gaomi men som en dålig kännare kan jag inte skilja hans fantasivärld från det riktiga Kina. Jag tyckte speciellt om beskrivningen om hur en brud hämtades till sitt bröllop, sittande i en bärstol, där bärarna roade sig med att försökat gunga bruden så mycket att hon till sist anlände nerspydd till sitt nya hem.

En av de bästa sidorna av boken är det myllrande persongalleriet vars karaktärer Mo Yan skickligt drar upp med bara ett fåtal meningar, men som oftast är på pricken. Att de för ett västerländsk öra också har roliga namn gör det hela än bättre, eller vad sägs om Svartöga, Fläcknacke, Fem trassel, Järnnävarna eller Lillfoten Jiang?

Det är svårt för att inte säga omöjligt att bedöma ett författarskap eller värdera ett nobelpris på basen av bara en enda bok varför jag lämnar den diskussionen åt sidan. Delar av boken läste jag extensivt då jag har väldigt svårt med att läsa om grymheter mot människor och djur.  Det har varit roligt att bekanta mig med Mo Yan. Dessvärre har det inte givit mig mersmak och förmodligen kommer det att stanna vid en läst bok för min del.

En distanskurs för mig

Trots att jag har inte har mycket tid över till att plugga har optimisten inom mig sökt en utbildning till nästa termin. Den ges av Örebro universitet på halvfart. Med min litteratursmak och intresse för historia kunde jag bara inte låta bli, eller vad tror ni? Får se om jag kommer in.
 Biografin som historisk genre Avancerad nivå 7,5 hp

Vår samtid präglas av ett stort och ökande intresse för biografiska berättelser av olika slag: alltifrån den seriösa vetenskapliga biografin till dokusåpan med dess anspråk på att skildra verkliga liv och människor. Biografin som genre har rötter långt tillbaka i historien men dess status och funktion har varierat över tid. Är den egentligen en genre och vad är det i så fall som kännetecknar den, är en fråga vi ställer oss i den här kursen. Kursen ger dig en överblick över biografins ställning inom historievetenskapen och du får diskutera etiska, metodiska och teoretiska aspekter på biografiskrivande.

 

Bokbloggsjerka del 102

Veckans jerka är en fråga uppdelad på två, en enkel att besvara och en svår. Så här lyder den:

Betygsätter du böcker? Varför/varför inte?

Javisst, betygsätter jag de böcker jag läst/lyssnat på.  Mitt system bygger på det gamla svenska betygsystemet 1-5 där 5 är det bästa en bok kan få. Varför är svårare att besvara. Det är ett väldigt personligt system och ett jag aldrig publicerar på bloggen, utan det ligger bara i den excelfil jag använder mig av för lästa böcker. Däri packar jag även information om vilket land författaren kommer från, vilken typ av bok det är (prosa, fakta, biografi, lyrik) och om det är en manlig eller kvinnlig författare. Dessutom antecknar jag vilka böcker jag läst och vilka jag lyssnat på. Betyget är en del av mitt statistiksystem och vid slutet av varje år brukar jag roa mig med att sätta ihop fina cirkeldiagram eller kurvor. Det ger en extra dimension på min läsning.

 

Att betygsätta en bok är ett naturligt sätt att göra en sammanfattning och ett slags avslut på det jag läst. Det jag skriver på bloggen om boken är också en del av min läsdagbok och gör att jag minns bättre vad jag läst när jag går tillbaka efter några år.

Göteborg genom ritningar

För några år sedan gav Regionarkivet i Göteborg ut en vacker bok med ritningar från deras arkiv daterade 1700-1800 tal med Gun Schönbeck som författare. Nu är det dags för en uppföljare och denna gång är Göteborg under 1900-talet i fokus.

Läsaren tas med på en spännande och framförallt vacker resa genom ritningar och foton runtom från Göteborg. Här samsas ritningar av bostadskvarter och offentliga byggnader, lekplatser och vattentorn. I vissa fall har arkitekttävlingar utlysts när ett kvarter eller stadsdel skulle omdanas och de bevarade tävlingsplanerna finns bevarade. Vissa visioner blev aldrig förverkligade medan andra numera är kära minnesmärken.

Boken är indelad i tre distinkta avdelningar med underkapitel där varje projekt som belyses ger litteraturtips om vidare läsning. Boken fungerar inte bara som en slags guide över byggandet i Göteborg men också som ett tidsdokument och en fascinerande arkitektur- och stadsbyggndashistoria. Jag tycker att Göteborg genom ritningar II är ett hett julklappstips, en gåva som ser både bakåt men också framåt och är en present som varar.

Tack till Regionarkivet i Göteborg som lät mig få inblick i en vacker stads intressanta historia genom ritningar. Vilken välbevarad skatt i ritningar det finns bevarad i våra arkiv och de är väl värda att dammas av och visas upp.

Behövs litteraturen i både radio och TV

Det är naturligtvis högtidsstunder för bokälskaren att det både finns bra, kvalitativa program både på radio och TV att följa. Babel är jag en trogen följare av sedan många år och nu har duktiga Marie Lundström fått ett eget program på lördagsmorgnarna, Lundströms bokradio, där även populära Bokcirkeln är inkluderad.

Det måste väl ändå finnas tillräckligt stor utgivning i Sverige och internationella författare att spegla så att vi lyssnare/tittare skulle kunna slippa de många kollisionerna av författare som dyker upp i bägge programmen. Nu i helgen var Susanna Alakoski med i båda programmen och det var också Jeffrey Eugenides. Magot Wallström och Bengt Ohlsson har frekventerat båda medierna i höst och det har också Lawen Mohtadi och Linn Ullman gjort.

Jag kan förstå att Mo Yan i egenskap av nobelprisvinnare speglas av bägge och även att bägge passar på att spegla ett författarskap som när världskända Jeanette Winterson besöker Sverige.

Självklart har både Babel och Lundströms bokradio skildrat författarna med olika infallsvinklar, ställt sina egna unika frågor och lagt tyngdpunkten på olika aspekter av författarskapet, men ändå. Är det bara brist på idéer eller är programformerna i vår statligt ägda radio och TV för lika? Behövs nytt blod i redaktionerna? Det är för mycket att hoppas på att någon av de reklamfinansierade kanalerna ska kunna erbjuda ett uppstickaralternativ.

Det är i och för sig inte svårt att förstå att bägge vill ligga i framkanten av den nya litteraturen och skildra det som är aktuellt för dagen, böckerna som säljer och det som är nytt. Men siffrorna talar för sig. Hittills i höst har Lundströms bokradio sänt sju program och Babel åtta. Nio författare har figurerat i båda programmen och ofta i samma vecka, ja dagarna efter varandra.

Det är ingen större överraskning att både radio och TV kommande helg ska ha samma författare som gäst - Bodil Malmsten!

Riskerar vi överexponering av samma författare och böcker? Kommer ett licensfinansierat företag kanske att dra in på endera av programmn då de ändå speglar samma litteratur? Eller är det monopolverksamhet att "vissa" har en gräddfil till media? Vad tycker du?

Tematrio kroppsdelar

Lyrans tematrio en tisdag, men varför inte. Ligger man hemma sjuk är det ändå svårt att hålla koll på dagarna. Veckans tema är kroppsdelar. Vi får se hur knepigt det blir.

1. Carina Rydbergs bok Den som vässar vargars tänder. Inte alls min vanliga litteraturkost och inget som jag kommer att upprepa. Den otäckaste och räligaste (småländska) bok jag lyckats ta mig igenom.

2. Joseph Conrads bok Mörkrets hjärta är en berättelse som även om berättelsen utspelar sig i koloniala Afrika på 1800-talet ändå ständigt känns aktuell.

3. Helena von Zweigbergk semestermardröm Ur vulkanens mun handlar om en familj som åker på charterresa för att lappa ihop föräldrarnas vacklande äktenskap.

Svenska Dagbladet årsböcker 1925

Åren 1923—1964 gav Svenska Dagbladet ut Svenska Dagbladets årsbok. Fredrik Böök, professor i litteratur, författare och kritiker var kulturchef på tidningen och hade såklart stort inflytande över vilken litteratur som valdes ut för att i årsboken spegla det gångna året. Via min svärmor har jag kommit över 20 årgångar av årsböckerna och min tanke är att presentera vilka författare som valts ut att representera det gångna året.

Litteraturen 1925: Den enda stora litterära händelsen 1926 är att G B Shaw tilldelas nobelpriset men han kom aldrig själv till prisutdelningen. Redaktionen för årsboken fick en känsla av att produktionen tog paus just det här året. Bo Bergman och Hans Larsson tog plats i akademien efter Adolf Noreen och biskop Gottfrid Billing. Några av årets utgåvor voro:
Selma Lagerlöf - Löwensköldska ringen
Hjalmar Bergman - Flicka i frack
Gurli Herzmann-Ericson - Resan ut
Nils Magnus Folcke - Min ungdoms dikter
Pär Lagerkvist - Gäst hos verkligheten
Gustaf Hellström - Sex veckor i arkadien

Vad sig i riket tilldragit 1925: Mulsjukan sprider sig i Skåne. Prins Gustav Adolf (kungens pappa) tar studenten. Statsminister Hjalmar Branting avlider och ny på posten blir Richard Sandler (s). Nya järnvägar öppnas Gislaved-Hestra, Njurunda-Sundsvall-Härnösand, Mellerud-Arvika m fl.

Flottan har 4 pansarskepp, 2 kryssare, 8 jagare, 8 u-båtsjagare och 9 u-båtar. Autobilismen ökade och i Stockholm fanns 9037 motorfordon registrerade.

Augustpriset - vad gör en bok till skönlitteratur eller fackbok

Så är det äntligen klart med nomineringarna till Augustpriset. Vinnarna av själva priset tillkännages 26 november. Utav de nominerade till skön- och facklitteraturpriset har jag endast läst en av böckerna och kan verkligen inte uttala mig om alla böcker som är med. Den som jag har läst är Göran Rosenbergs Ett kort upehåll på vägen från Auschwitz som jag dessvärre inte var helt imponerad av, lär mer här. Jag är mest förvånad över att den hamnade i den skönlitterära klassen när förra årets vinnare i fackboksklassen var en bok med liknande innehåll och inte helt olikt tillvägagångssätt. Det var ju Elisabet Åsbrink Och i Wienerwald står träden kvar.  När en bok innehåller lite av varje komponent, biografi, skönlitteratur, historia vad är det då som gör att den ändå hamnar i skönlitteraturklassen? Det är där jag egentligen skulle tycka att Rosenbergs bok hör hemma.

Under hösten har jag sneglat på Sanningens vägar. Anne Charlotte Lefflers liv och dikt av Monica Lauritzen men inte kommit till skott att läsa den ännu. Nu fick jag verkligen en puff i rätt riktning. Det är den bok av de 11 olästa som jag är mest sugen på.


Nominerade till skönlitterära priset:
En storm kom från paradiset av Johannes Anyuru
Ingenbarnsland av Eija Hetekivi Olsson
Sång till den storm som ska komma av Peter Fröberg Idling
Springa med åror av Cilla Naumann
Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz av Göran Rosenberg
Medealand och andra pjäser av Sara Stridsberg

Nominerade till fackbokspriset är:
Det enda könet. Varför du är förförd av den ekonomiske mannen och hur det förstör ditt liv och världsekonomin av Katrine Kielos
Ur regnskogens skugga. Daniel Rolander och resan till Surinam av James Dobreff, Arne Jönsson, Helene Schmitz
”Det står ett rum här och väntar på dig…”. Berättelsen om Raoul Wallenberg av Ingrid Carlberg
Den amerikanska högern. Republikanernas revolution och USA:s framtid av Martin Gelin
Jag är Zlatan Ibrahimovic. Min historia av Zlatan Ibrahimovic och David Lagercrantz
Sanningens vägar. Anne Charlotte Lefflers liv och dikt av Monica Lauritzen

Eftersom jag inte läser barn- och ungdomslitteratur har jag lämnat dem åt sidan.

Årets segaste och tråkigaste bok

När jag lånade Den amerikanska flickan i juni från biblioteket var det meningen att jag skulle läsa den under sommaren och vara klar i god till bokmässan med sitt nordiska tema. Detta klarade inte undertecknad av. Tre gånger har jag lånat om boken och lyckades bara ta mig igenom den någon vecka efter mässan på ren trots och för jag inte kunde låna om fler gånger. Monika Fagerholm fick Augustpriset för denna bok 2005 och jag hade ganska höga förväntningar på den. Det är aldrig bra.

Förmodligen är det en kombination av olika olyckliga omständigheter som gör att jag inte gillar boken. Kanske kom den i mitt liv vid fel tidpunkt i livet och läsandet. Kanske var min hjärna helt inställd på andra böcker. Jag skulle tro att skulden ligger hos mig för att jag inte tog till mig Den amerikanska flickan, för inte kan en hela Augustjury ha så fel?

Kort om lång vinter

Irländaren Colm Tóibín har på endast 119 sidor skapat en pärla till bok med En lång vinter. Själva historien utspelar sig i en spansk bergsby. Miguel är äldste son till ett småbrukarpar. Han har sin värnplikt bakom sig och nu är det dags för yngre brodern Jordi att åka sin väg och göra sammaledes. Hela familjen är orolig för hur Jordi ska klara av detta. Miguel upptäcker snart att allt inte står rätt till i familjen, modern är smygalkoholist och när fadern häller ut allt vin ur hennes hemliga gömma försvinner plötsligt en dag. Samtidigt kommer vintern och allt letande och eventuell skallgångskedja får vänta tills ovädret drar över. Med modern borta förfaller gården och mathållningen och far och son blir tvungna att anställa någon som tar hand om hushållet.

Författarens språk är ungefär lika sparsmakat som de spanska bergstrakterna är otillgängliga men jag är djupt imponerad över hur Colm Tóibín med små medel lyckas skapa så levande och starka personporträtt. Dessutom är omslaget a Håkan Liljemärker ett av de vackraste och suggestiva jag sett på länge.

A room with a view och Bokbabbel har också skrivit om En lång vinter. Tack Norstedts för att ni ger ut riktigt bra litteratur.

Jag bekantar mig med Mo Yan

Jag var lycklig nog att få tag på det enda exemplaret av Mo Yan från biblioteket i min kommun, Det röda fältet. När jag väl var förbi de första 50 sidorna har det gått bättre med läsningen och ju längre jag kommer i boken desto mer tycker jag om den.

På det röda fältet i boken växer sorghum och det går knappt en sida utan att ordet sorghum nämns. Min nyfikenhet är väckt och sorghum är mera känt som durra i Sverige. Sedan urminnes tider är det den viktigaste råvaran vid spritframställning i Kina. Durra används också som människo- och djurfoder och räknas som det femte viktigaste sädesslaget i världen. Idag är USA det land som producerar mest durra i världen. Durra är glutenfritt och jag tror inte att jag har ätit det någon gång men det vore absolut roligt att testa.

(Bilden är lånad)

Bokyllerunda - Ä

Det var svårt att hitta något att passa in på bokstaven Ä men till slut fastnade jag för en titel som blir en utmärkt avslutning på min bokhyllerunda. Äntligen kan jag skriva som är en samling av dagböcker, resedagböcker, guvernantdagböcker och konstnärsdagböcker. Christina Sjöblad som sammanställt material om några kvinnor från 1800-talet.

Nästa och sista bokstav som skulle få en bok sig tillägnad skulle stilenligt nog vara Ö. Dessvärre har jag ingen bok i min hylla som passar in här så lite snöpligt måste jag sluta min bokhyllerunda innan slutet är nådd.

Madeleine Bourdouxhe - Gilles kvinna

Gilles kvinna av Madelein Bourdouxhe gavs ut 1937på orginalspråket franska men inte förrän 2004 i Sverige. Vad har en 80 år gammal bok som gör att den drar läsare idag?  Jo, för Gilles kvinna handlar om kärlek och förhållandet mellan man och kvinna, ett ständigt aktuellt och tidlöst ämne. Jag skulle egentligen ställa frågan, Varför tog det så lång tid innan den gavs ut på svenska? Boken är riktigt läsvärd, en bladvändare som jag hade svårt att lägga ifrån mig och absolut inte ville bli störd under läsningen.

Elisa och Gille är gifta sedan några år och har ett par tvillingflickor när Gilles plötsligt blir galet hals över huvud betuttad i Elisas syster Victorine. Elisa är helt förkrossad och när hon provat alla möjliga knep blir hon sin mans förtrogne i ett försök att vinna tillbaka honom. En smått absurd situation uppstår där det är så lätt att identifiera sig med Elisa och hennes smärta.

Det är en outsägligt sorgsen och hjärtslitande historia och på endast 119 sidor ryms så mycket av mänskliga känslor och behov, otrohet, svartsjuka, lusta, hopplöshet och kvinnlig list för att nämna några. Här finns det klassiska triangeldramat som aldrig kan sluta lyckligt. Jag slås av författarens olika sätt att distansera sig från sina huvudpersoner genom att ställa sig utanför berättelsen. Gilles och Elisabeths barn benämns bara en gång med namn, resten av tiden är det barnen, flickorna eller tvillingarna. Hon använder ofta "man" istället för jag när hon berättar och så skriver hon i presens.

Jag blir väldigt sugen på att läsa mera av Madeleine Bourdouxhe och har spanat in att även En spik, en ros och andra berättelser finns utgiven av samma förlag. Ett stort till Elisabeth Grate Bokförlag för recensiosexemplaret och för att ni ger ut så mycket bra litteratur på svenska.

Jag har läst Gilles kvinna som en del av utmaningen Tre på Tre där jag ska läsa tre böcker från Elisabet Grate förlag under månaderna september-november. Tidigare har jag läst Vénus Khory-Ghatas bok Hafia.

Kerstin Thorvall - Från Signe till Alberte

Efter att ha läst När man skjuter arbetare och I skuggan av oron och verkligen tyckt om de två böckerna, var förväntningarna ganska höga på tredje romanen i Kerstin Thorvalls trilogi, Från Signe till Alberte. Det är alls ingen dålig bok, men...

Nu är Signe en vuxen kvinna som kämpar för att verkligen göra sig fri från moderns kontrollbehov och ompysslande sida. Signe får sitt första jobb, gifter sig och får barn men problem med hennes hälsa, både fysiskt och psykiskt dominerar hennes liv. Hon är bitvis så ångestriden att jag som läsare mår illa.

Boken skiljer sig i stil mycket från de första två. Nu är det Signe som skriver fiktiva brev till Alberte och hon är inte vilken väninna som helst, utan Alberte från Cora Sandels böcker. Förutom att jag är tveksam till knepet att låna en annan författares karaktär och använda den för sina syften tycker jag inte att det fungerar så bra p g a min glömska. Det är ganska många år sedan jag läste böckerna om Alberte och allt som hände henne är inte färskt i minnet. Många av de händelser som redan avhandlats i I skuggan av oron, idisslas om i den här boken. Trots mina klagomål kan jag inte lägga ifrån mig Från Signe till Alberte. Signe är en romankaraktär jag känner för, vill väl och är nyfiken på hur det ska gå för henne.

Bengt Ohlsson - Margot

Politikerbiografier är inte min vanliga litteraturdiet. Visst gillar jag biografier men politiker och levande personer brukar utgöra två undantag. Politiker brukar ofta ha ett sådant stort behov av att rättfärdiga sig själva, sitt parti, sin politik, sina beslut att det skrivna blir för tråkigt. Dessutom brukar jag vilja att personen ska vara avliden för ett tag sedan så alltför höga känslosvallningar åt ena eller andra hållet har stillnat och för att det oftast blir mera objektivt med några års distans. Hursomhelst, här sitter jag nu med Margot av Bengt Ohlsson nyss utläst och är inte så nöjd.

 Det som övertalade mig att läsa boken var författaren. Jag har tidigare läst en del av Bengt Ohlsson och tyckt om vad jag läst och det kändes ändå som en fräsch vinkel att han skulle skriva en politikerbiografi. Det håller tyvärr inte hela vägen. Å ena sidan får han Margot att framträda som  en privat och sympatisk kvinna som öppet berättar om sina livs trauman, misshandel och ett förlorat barn. Jag känner för Margot och med Margot men å andra sidan är det kvinnan som utan familjens gillande reser ensam till New York för att jobba åt FN i ett prestigejobb ett tag. Å andra sidan tappar han bort politiken på vägen någonstans. Förhållandet till Göran Persson och varför Margot lämnar Sverige för jobb utomlands utreds inte tillfredsställande, däremot får vänskapen med Anna Lind stort utrymme och likaså hennes olika släktingar i Norrland.

Boken är väldigt lättläst och jag upplever stilen i det närmaste som pladdrig vilket är synd och drar ner helhetsbetyget. I en biografi över en framgångsrik, svensk, kvinnlig politiker tycker jag verkligen att nedvärderande omdömen om andra kvinnor skulle vara så nedvärderande som Bengt Ohlsson gör sig skyldig till. En flott amerikansk kvinna beskrivs som en "donna" och en äldre variant blir benämnd "böcklingskinn". En förvisso något märklig kvinnosyn. Kan det vara politiskt korrekt?

Svenska dagbladet årsböcker 1924

Åren 1923—1964 gav Svenska Dagbladet ut Svenska Dagbladets årsbok. Fredrik Böök, professor i litteratur, författare och kritiker var kulturchef på tidningen och hade såklart stort inflytande över vilken litteratur som valdes ut för att i årsboken spegla det gångna året. Via min svärmor har jag kommit över 20 årgångar av årsböckerna och min tanke är att presentera vilka författare som valts ut att representera det gångna året.

Litteraturen 1924: Nordiskt författarmöte i Stockholm där det bl a dryftades fackliga spörsmål, författarrätt och lagskydd. Många av nordens främsta författare deltog. "Den ymniga bokproduktion kan vara ett nationalekonomiskt problem för hur ska den svenska allmänheten kunna konsumera denna öeflödande bokmängd?", muttrar en orolig redaktion. Några utgåvor värda att nämnas voro:

Birger Sjöberg - Kvartetten som sprängdes
Hjalmar Bergman - Chefen fru Ingeborg
Elin Wägner - Silverforsen
Hilma Angered Strandberg - Barbarens son
Marika Stjernstedt - von Sneckenström
Agnes von Krusenstjerna - Tonys läroår

Vad sig i riket och annorstädes tilldragit: 313 insjuknade i barnförlamning. Södertälje kanal öppnas. Ghandi befrias ur fängelse. Woodrow Wilson, f d amerikansk president avlider.

9144 deciton sockerbetor skördades. Hollywoodskådespelarna Douglas Fairbanks och Mary Pickford besöker Sverige.

J.M. Coetzee - Onåd

En relativt modern nobelpristagare som fick sitt pris 2003, men som hittills har gått mig förbi, är J.M. Coetzee från Sydafrika. Del av motivering för hans pris löd:

”som i talrika förklädnader framställer utanförskapets överrumplande delaktighet”
Nog handlar boken jag lyssnade på, Onåd, om utanförskapet alltid men det där med överrumplande delaktighet är jag inte så säker på att jag upptäckte. Däremot är han ingen "svår" författare utan lätt att förstå och ganska lätt att ta till sig.

I korthet handlar boken om den medelålders David Lurie som är professor vid universitetet i Kapstaden. Han har ett mycket gott öga till damer och förför en kvinna för mycket. Hon är nämligen en av hans elever. Han anmäls, ställs inför en slags disciplinnämnd. Professorn förlorar sitt arbete när gamla vänner börjar vända honom ryggen lämnar han Kapstaden för att åka och bo hos sin dotter Lucy på landsbygden. Hon är ett slags gröna-vågare och driver hundpensionat och säljer hemodlade grönsaker och blommor på den lokala marknaden. David finner sig tillrätta och allt är frid och fröjd tills Lucy och han en dag blir brutalt överfallna och rånade.

Trots det lite gubbsjuka temat finner jag att jag tycker om Onåd och har svårt att lägga den ifrån mig. Här behandlas många aktuella frågeställningar. Vad händer efter apartheid i Sydafrika? Kan såren från den gamla regimen någonsin läka? Kan en kvinna leva och verka ensam utan manligt beskydd? Vilka rättigheter har djuren? (Här var jag tvungen att spola framåt i lyssnandet i vissa episoder där grymheten mot hundar och andra djur var för grafiskt beskrivna). David Lurie är professor i engelsk litteratur och när han gör lite för långa och obegripliga utflykter in i Byrons värld tycker jag författaren tappar greppet om boken lite grand.

Markus Zusak - Boktjuven

Jag har lyssnat på engelsk version av Markus Zusaks Boktjuven och är både helt tagen och betagen. Normalt brukar jag inte lägga så mycket tid på ungdomsböcker men när ljudboken kom min väg tyckte jag det var en bra idé att samtidigt få mig lite engelska till livs och jag ångrar mig inte!

Den nioåriga Liesel reser 1939 tillsammans med sin bror och mor till en fosterfamilj i Molching som ska ta hand om syskonen. På tåget dör brodern och flickan får ensam flytta in till den nya familjen. Läsaren får följa Liesels utveckling under en tid i Tyskland då andra världskriget kastar en lång, mörk skugga över livet. Döden är berättaren och vid denna tid är döden en allt vanligare gäst. Det skulle ha kunnat vara abstrakt men det är faktiskt ganska poetiskt berättat stundtals. I husets källare gömmer familjen en ung jude vars vänskap kommer att betyda allt för Liesel. Hon kan inte läsa och stjäl böcker som övar på att lära sig läsa nattetid tillsammans med fosterpappan Hans. Hon stjäl dem från en begravningsplats, ett nazistiskt bokbål och inte minst från borgmästarens bibliotek.

I den här boken betyder orden mest av allt. Till slut lär sig Liesel t o m att läsa så bra att hon läser för grannarna i skyddsrummet under bombanfallen och lär sig till slut att läsa själv. Upplösningen kommer jag inte att avslöja men att böcker och skrivande blir flickans räddning är ingen underdrift. Det är en bok som jag tror de flesta vuxna kan ta till sitt hjärta trots att målgruppen är yngre.

 

Boktjuven är den oktoberboken i utmaningen Böcker om Böcker som Västmanländskan anordnar.

 

 

Gerda Antti - Adamsons

Det var ganska länge sedan jag läste något av Gerda Antti men återföreningen var ganska ljuv. Hennes senaste bok Adamnsons är en av många som jag läst på sistone där åldringar, ålderdomshem och åldrandet står i fokus.

Nora bor på hemmet Gullvivan. En stor del av hennes tid går åt till att sitta och fundera på sitt liv, det som varit, det som är nu och det som återstår. Hela berättelsen utvecklar sig till en lång monolog där Nora gör upp med sig själv och alla andra. Nu på äldre dagar gör hon sig till språkrör för många äldre när hon ger uttryck åt sin känsla av att ha blivit marginaliserad och åsidosatt där hennes egen handlingskraft, det egna tyckandet och den egna viljan har tagits ifrån henne av hennes egna barn.

Adamsons här är detsamma som människosläktet, alltså avkomlingar av Adam. Överhuvudtaget är de bibliska övertonerna många och hänvisningarna speciellt till Adams första söner Kain och Abel flitigt förekommande. Detta är en bok som rör sig framåt, i sidled och bakåt i ett ganska makligt tempo, men det blir inte tråkigt. Bitvis är hon ganska frän i tonen och hon skräder inte orden när det är något som Nora/Gerda inte tycker om.

På samma tema har jag tidigare i höst läst:
Sara Beischer - Jag ska egentligen inte jobba här
Catharina Ingelman-Sundberg - Kaffe med rån
Petra Holst - Så länge jag minns

Bokbloggsjerka 100

Annikas bokbloggsjerka firar jubileum med 100 frågan idag och då måste jag vara med. Dagen till ära är frågan tudelad:

Det har väl knappast gått någon förbi vem det var som vann Nobelpriset i litteratur, och en av veckans frågor är naturligtvis om det var rätt person som kammade hem priset?
I dag kom jag hem från biblioteket med hela famnen full av böcker, och det beror inte på att jag är utan läsning, utan det hänger helt enkelt ihop med att jag är beroende av böcker. Vilket leder oss till fråga nummer två: hur många böcker finns just nu i din att-läsa-hög?

1. Ja, jag tror nog att Mo Yan är rätt person att få nobelpriset i litteratur. Det höjs alltid röster i protest, mestadels avundsjuka sådana, om vad som är fel med valet, antingen politiskt fel eller nu så tycker vissa att Mo Yan har fel kön. Jag är naiv nog att lita på De aderton och vet att de har samlat mer kunskap och erfarenhet än vad gemene man besitter varför jag inte kan invända mot deras val. Jag hade inte gjort det bättre.

2. Hmmm. Verkligen en samvetsfråga. Jag hade alltför många innan mässan och efter alla gratisböcker jag fick där börjar siffran närma sig de otroliga 70.

Glömde bort kl 13.00 i Börshuset

Kan ni tänka er att jag gått i dagar och sett fram emot kl 13.00 idag och tillkännagivandet av Nobelpriset. Sedan blir jag bjuden på lunch av chefen och ombedd att ingå i ledningsgruppen på jobbet och ordna allt med vår förestående resa till London. Kanske inte så konstigt då att jag glömde bort Svenska Akademien och tillkännagivandet. Först 16.10 kom jag på det och kastade mig över närmaste dator. Tänka sig att det fanns en bok på mitt bibliotek av Mo Yan som inte var reserverad än. Hoppas få hem Det röda fältet nästa vecka. Jag tycker det är kul med en kinesisk författare då jag aldrig läst en förut och gratulerar Mo Yan å det hjärtligaste.

Michela Murgia - Själamakerskan

Tidigare i somras var det många bloggare som läste och hyllade Själamakerskan av Michela Murgia så till den grad att jag blev nyfiken och ställde mig i kö till ex från biblioteket. Jag blev dessbättre inte besviken på boken. Den är verkligen bra, lättläst och läsvärd trots att den handlar om så svåra ämnen som barn som adopteras bort av ekonomiska skäl och aktiv dödshjälp.

Maria är sex år och yngst bland fyra systrar till en änka. Marias mor lämnar bort henne till en gammal kvinna i byn på Sardinien där de bor och Maria finner sig relativt lätt i sitt öde, och blir den gamla kvinnan Tzia Bonaria Urrais själabarn. Det tar många år för Maria att upptäcka vad hela byn redan vet, nämligen att Tzia sysslar med en form av dödshjälp, hon är byns accabadora. En accabadora är en gammal sardinsk tradition och accabadoran var ansvarig för att förkorta den döendes lidande.

När Maria upptäcker sanningen om Tzia Bonaria Urrai ställs hela hennes existens på huvudet och hon ställs inför ett val. Gilla läget eller inte. Det sätter onekligen igång funderingar kring eutanasi och vem som har rätt att gripa in eller styra över liv och död. Det figurerar en katolsk präst i boken men vilken hans och kyrkans iställning egentligen är, är oklart. Fortlevde den här traditionen med kyrkans goda minne?

Andra som läst och skrivit om Själamakerskan är Lyran, och dagarna går, Fru E:s böcker och Bokmania.

Svenska dagbladets årsböcker 1923

Åren 1923—1964 gav Svenska Dagbladet ut Svenska Dagbladets årsbok. Fredrik Böök, professor i litteratur, författare och kritiker var kulturchef på tidningen och hade såklart stort inflytande över vilken litteratur som valdes ut för att i årsboken spegla det gångna året. Via min svärmor har jag kommit över 20 årgångar av årsböckerna och min tanke är att presentera vilka författare som valts ut att representera det gångna året. Vi börjar med 1923.

Litteraturen 1923: "vid en återblick av bokmarknaden inställer sig i första hand och tydligare än någonsin förnimmelsen av överproduktion". Detta skylls på konkurrensen mellan förlagen. Böcker från året 1923 som särskilt nämns är
Sigfrid Siwertz - Hem från Babylon
Per Hallström - Ungdomsnoveller
Annie Åkerhielm - Klyftan utan bro
Frans G Bengtsson - Tärningskast
Pär Lagerkvist - Den osynlige
Elin Wägner - Från Seine, Rhen och Ruhr

Vad sig i riktet tilldragit 1923: Kronprins Gustav Adolf gifter sig med lady Louise Mountbatten. Göteborgsutställningen. Stockholms stadshus invigs. Rundradions genombrott.

Det engelska pundet var värt 17.17 kronor. Världsrekordet i kulstötning låg på 1539,4 cm.

Årets härligaste ledighet

Nu drar jag till skogs för några härliga dagar med jaktkamraterna, sköna naturupplevelser och kanske en eller annan älg. För säkerhets skull packas även en bok i ryggsäcken.

Lite stolt är jag över den här bilden som vår lokaltidning
publicerade förra året efter älgjakten. Jag fick en halvsida på
temat teamarbete inom jaktlaget. Här gäller det att över stock
och sten dra fram älgen ur skogen.

Boktips till sockenbladet - septembernumret

Senaste numret av vårt sockenblad hade temat mat. Utan att välja kokböcker hittade jag tre böcker som definitivt har mat som sitt tema.

Maries matiga boktrippel

Böcker om mat behöver inte betyda kokböcker. Eftersom vi alla behöver äta och alla har ett förhållande till mat är det såklart ett tacksamt ämne att inkludera även i skönlitteratur. Jag har upptäckt franska böcker ”in a big way”, och speciellt kvinnliga franska författare. Då det franska köket har världsrykte kan det vara lämpligt att ha med två representanter därifrån och en mera jordnära svensk manlig författare. I den här boktrippeln har jag valt ut tre böcker som på olika sätt skildrar mat och ätande. Läs, njut och bli hungriga (på mera läsning)! 

Agnès Desarthe – Ät mig

Myriams dröm är att öppna en egen restaurang. Hon lyckas med det, men bara efter att ha förfalskat ett antal papper, sin CV och ljugit för banken för att få lån. Hon har det så knapert att hon får bo i restaurangen när den är tom och krypa ihop i kökets vask för att kunna tvätta sig. När Myriam släpper in folk i sin restaurang och i sitt liv får hon hjälp med att få rätsida på det mesta. 

Det är en skön bok där människor hjälper varandra och vacker vänskap spirar vilket gör att den lämnar en varm och skön känsla efter sig utan att det blir för trevligt eller myspysigt. Det enda jag inte var helt beredd på var att det skulle vara en del ångest drypande från sidorna, men det ljusa måste ibland balanseras av det mörka. 

Lustigt nog är det tredje boken på ungefär lika många år jag läst där Beatleslåten Norwegian wood spelar en viktig roll i handlingen. De övriga två är såklart  Haruki Murakamis bok med samma namn, men också i Jävla John av Eva Dozzi där samma låt figurerar.

Till sist måste jag bara bjuda på en bit ur boken.

"Får jag bjuda på något?" frågar jag och hoppas att han inte vill ha något särskilt. "Det bästa du har", svarar han. Mig, tänker jag, ät mig”.

 

Torgny Lindgren - Pölsan

Ska du läsa en bok av Torgny Lindgren så välj gärna en ljudbok där han själv har läst in sin text. Det ger extra must och kraft till läsupplevelsen. Hans alldeles egen norrländska dialekt och särskilda sätt att betona är underbar att lyssna till.  

Historien tar sin början 1947 när två främmande män kommer till trakten av Norsjö, en skollärare och en handelsresande i tyger. Den senares identitet råder det stor osäkerhet kring. Är han i själva verket Martin Bormann, nazisten på flykt? Dessa två herrar finner varandra i sina gemensamma intressen kring att sjunga men också i besattheten av att hitta den perfekta pölsan. De far runt i byarna och provsmakar, sätter betyg och luskar i recepten. På sina resor stöter de också på en ung, tanig gosse vid namn Torgny Lindgren som serverar dem pölsa. Det är ett roligt grepp att skriva in sig själv i berättelsen, lite som när Alfred Hitchcock alltid brukade ha en statistroll i sina egna filmer.  

Tillbaka till boken, så finns här som vanligt i en Lindgrenroman många fler bottnar. Det är svårigheterna för glesbygdskommuner att få budgeten att gå ihop och räcka till åldringsvård, skola etc. Det är misstänksamheten mot främlingar. Det är också skrivandets konst och funderingar kring detta men framförallt så är den stora behållningen Torgny Lindgrens alldeles eget språk med västerbottniska inslag och enkelhet blandat med bibliska metaforer.  

Det känns tryggt på något sätt att återse orter som Raggsjön, Avabäck och Inreliden som är så starkt förknippade med Torgny Lindgren-land. För den som vill resa själv och på plats uppleva dessa västerbottniska orter, går det att ta en titt på Norsjö kommuns hemsida. 

Efter att ha lyssnat på boken står en sak klar, jag kommer aldrig att smaka pölsa frivilligt. Jag brukar inte vara äckelmagad men beskrivningen över hur det går till att anrätta pölsan och vad som stoppas i koket är mycket verklig. Nu menar jag inte i första hand alla inälvor, rotfrukter och kryddor som går ner i grytan utan det där lilla extra, mular, klövar, ögon etc. Nej tack. 

 

Muriel Barbery - Smaken

Den som har läst bästsäljaren Igelkottens elegans av samma författare kommer att känna igen sig. Den här boken utspelas i samma hus, i den våning japanen köper och med samma portvakt. Här i Smaken ligger Pierre Arthens på sin dödsbädd omgiven av släkten och kämpar. Han kämpar kanske inte i första hand mot döden, den är han ganska resignerad inför, utan för att försöka komma på en viss smak. Monsieur Arthens är nämligen ett gastronomiskt geni som har ätit sig igenom de flesta krogar värda namnet i Frankrike.  

Genom hans forna smakupplevelser och minnen av dessa får vi följa med på en fascinerande resa från farmoderns kök, via resor till Marocko, bondgårdskök på landet och krogar beströdda med Michelinstjärnor för att sluta med... Nej, jag tänker inte avslöja vilken smak han så desperat sökte efter, det får läsaren själv upptäcka. Inemellan smakminnena berättar hans fru, barn och andra i hans omgivning om denne själviske man som bara levat för maten och smaken.

Jag gillar Smaken väldigt mycket. Hur boken är uppbyggd, de minnen och tankar smakerna väcker när denne själviske man själv får berätta om sina minnen. Jag, precis som alla andra, har underbara smakminnen från barndomen som kan återupplivas vid bara tanken på en viss smak. Den småländska dopp-i-grytan är en sådan höjdare och min mormors franska rån.

 

 

Mary Wollstonecraft - Brev skrivna under en kort vistelse i Sverige, Norge och Danmark

Den något långrandiga titeln lyder Brev skrivna under en ort vistelse i Sverige, Norge och Danmark och kvinnan som skrev dem hette Mary Wollstoneraft. Mary gjorde resan till de nordiska länderna 1795 tillsammans med sin 1-åriga dotter och dennes franska barnsköterska. Mary var redan känd i sitt hemland England och när hon gav ut breven igen efter sin hemkomst blev de uppskattade även om de är i det närmaste bortglömda idag.

Mary besökte Göteborg och Bohuslän och det är härifrån breven är skrivna. Mary var överförtjust att få komma till Sverige, det var en sådan lisa efter at ha besökt det revolutionära Frankrike. Om det svenska landskapet och vår natur var hon översvallande i sina beskrivningar av det vackra, vilda och karga hon mötte här. Däremot fanns inte matkulturen nåd, svenskarna sockrar och kryddar maten för mycket och vi drack för mycket sprit, när som helst på dygnet. Hon hyllar den underbara svenska sommarnatten och tycker människorna här har öppna och trevliga ansikten. Däremot tycker hon att tjänstefolket behandlas väldigt illa och har en teori om att det nog är den långa svenska vintern som gör oss tröga och instängda.

 

Mary Wollstonecraft var känd redan innan hon kom till Sverige för att hon kämpat för kvinnliga rättigheter i tidigare publikationer. Det är fortfarande trevligt att läsa de här breven mer än 200 år efter dess utgivning. Det är trots allt våra förfäder och deras levnadsvillkor de handlar om.

 

Bloggen Ord och jord har tidigare i år också skrivit om Mary Wollstonecraft och det var hennes artikel som fick mig att få upp ögonen för dessa brev.

Bokbloggsjerka del 99

I veckans jerka frågar Annika efter följande:

Läser du facklitteratur ibland och vad är det i så fall som intresserar dig?

Om jag gör! Historia har alltid varit "mitt" ämne och efter att ha läst fyra terminer på högskolan vill jag påstå att jag har en bra grund att stå på. Idag blir det mest böcker på temat kvinno- och kulturhistoria samt en och annan biografi om historiska personer som slinker ner. Sedan blir det facklitteratur i varierande, skilda ämnen såsom svamp, fåglar, skogsnäringen och nu senast höns, som jag funderar på att skaffa.

Isabelle Halvarsson - Puzzel på valpkurs

Den lilla smuggelhunden Puzzel har nu ett fast och säkert hem hos sin lillmatte Mimmi och hennes familj och då är det dags för att börja gå på valpkurs. Som alla valpar vet är det ju egentligen husse och matte som går på kurs, inte vovven.

Isabelle Halvarsson skriver en charmig och rolig berättelse om lilla Puzzels små äventyr och nya hundkompisar. Då jag själv är hundägare och har deltagit i valpkurs med en allt annat än villig liten tax ler jag igenkännande åt episoderna i boken. Det är en bok för både små och stora hundälskare som jag mer än gärna rekommenderar. Puzzel på valpkurs har hög mysfaktor.

Första boken om Puzzel, Puzzel den lilla smuggelhunden skrev jag om här.

Anu Lahtinen - Anpassning, förhandling, motstånd

Det är inte lätt att upptäcka dem, kvinnorna som levde på 1400- 1600-talen. Forskarna får verkligen gräva djupt och ha gott om tålamod för att hitta spåren efter kvinnorna i källorna. Vanliga kvinnor ur bondeståndet är svårt att träffa på men hade man turen att födas adligt kan det väl hända att du satt ditt fotavtryck i historien. Den finska docenten i historia Anu Lahtinen har i sin doktorsavhandling Anpassning, förhandling, motstånd. Kvinnliga aktörer i släkten Fleming 1470-1620 har så gott som det låter sig göras, sökt kartlägga kvinnor ur denna släkt.

Släkten Fleming var en viktig ätt i Finland på denna tid och dess medlemmar var nära involverade i bl a vasakungarna Sigismund och Karl IX maktstrid. Doktorsavhandlingen är översatt och anpassad till svenska förhållande men ändå relativt tung att läsa. Det är inte en bok man klämmer på en kväll. Jag finner ämnet intressant. Kvinnor ur adelssläkterna hade trots sin underordnade ställning gentemot fader eller make ändå en förhållandevis stark maktbas, speciellt om hon basade över en borg med anställda och underlydande. Genom anpassningsförmåga, lite kunnande och en hel del sunt förnuft verkar många av de som undersökts här ha klarat sig utmärkt. Deras makt- och intressesfär låg framförallt inom familjen och släkten. Det är en intressant spegling av en stormig tid för Sverige-Finland.

Rätt svar

I upprinnelsen till bokmässan körde vi bloggambassadörer en tävling i 20 delar, en för varje ambassadör. Nu är det dags att avslöja rätta svaret på min delfråga.

 

Rätt svar är: Agneta Horn.
Tack till alla som deltog i tävlingen.

Läsutmaning, böcker om böcker

Jag hade tänkt att det var nog med läsutmaningar för i år, men den här kunde jag bara inte motstå. Bloggen Västmanländskan utmanar oss att läsa böcker om böcker. Ett alldeles underbart lästema såklart.

En bok i månaden från och med nu till och med världsbokdagen i april. Västmanländskan har t o m underlättat för oss deltagare med en mängd boktips på böcker om böcker.

Tillbaka till min tyska comfort zone

Det känns skönt att retirera tillbaka till min comfort zone och läsa en tysk bok igen efter att ha gjort utflykter till allehanda andra litterära platser. Ricarda Junges bok Stalinhusen från 2011 handlar dessutom från Berlin, vilket jag ser som ytterligare ett plus.

Boken har beskrivits som en korsning mellan en spökhistoria och en modern relationsroman. Bokens huvudperson Lena, som är bokens jag, separerar från Leander, far till deras son Adrian, samtidigt som hon flyttar in i en ny lägenhet i Berlin. Lägenheten ligger i f d östberlin, i ett s k Stalinhus. Dessa byggdes åt östtysklands pampar och mycket av DDR-andan lever kvar idag, drygt 20 år efter murens fall. När Lena flyttar in är de flesta andra hyresgästerna i huset kvarlevor från gamla östtiden. Det dröjer inte länge innan det börjar hända konstiga saker och den som märker det först och mest är den lille Adrian. Ricarda Junge bygger skickligt upp stämningen och spänningen och jag lägger inte från mig boken förrän den är utläst.

Det kan kanske diskuteras om kortroman eller novellform skulle vara bäst för den här boken men hursomhelst gillar jag boken. Jag gillar att berättelsen förs framåt med tillräckligt mycket detaljrikedom för att jag ska kunna föreställa mig hur lägenheten, huset och miljön runtikring ser ut i stadsdelen Friedrichshain i Berlin. Vem har inte funderat över tidigare hyresgäster i den lägenhet där man för tillfället råkar bo. Var de lyckliga? Bråkade dem? Har någon dött i sovrummet? Kan det vara så att förra invånare sätter sin prägel på en lägenhet och dess atmosfär trots renoveringar och år som passerar? Läs, njut och begrunda.

Tack till Thorén & Lindskog för recensionsexet och för att ni ger ut så mycket bra litteratur i Sverige.

Kändisspaning

Mässan är ett eldorado för kändisspaning. De är såklart inte det viktigaste de här dagarna men när jag vant mig vid alla syn- och hörselintryck började jag faktiskt skönja vilka människor som fanns runt mig. Lättast var det förstås att hitta de som stod i montrar och pratade, blev intervjuade eller signerade böcker. Här är min short-list utan inbördes ordning:

Ebba von Sydow
Bosse Bildoktor
Gunnel Svensson
Erik Blix
Herman Lindqvist
Jan Guillou
Ingrid Betancourt
Marcus Birro
Mark Levengood
Björn Ranelid
Ulf Elving
Carin Hjulström
Thomas Bannerhed
Mikael Niemi
Lasse Åberg
Liv Strömqvist

Den exotiska landsbygden

Jag hann inte med så många seminarier, men Den exotiska landsbygden, hade jag tidigt bespetsat mig på. Jag bor själv på landet och landsbygdens frågor är mycket angelägna för mig och inte minst hur den presenteras i litteraturen.

Deltagare var Stewe Claesson som skrivit Den tjugotredje dikten, Katarina Fägerskiöld som är författare till Åsen och Thomas Bannerhed, förra årets Augustprisvinnare med boken Korparna. De tre var ganska överens om att genom att kalla landsbygden exotisk distanserar man sig till den ännu mera än vad den redan är idag. Det är trots allt skillnad på att bo på landsbygden och att fly dit för att ladda batterierna en helg eller för att fylla svampkorgen.

Lite smått besviken gick jag därifrån. Samtalet kom aldrig riktigt igång och de tre i panelen verkade inte sporras av varandra. Katarina Fägerskiöld kom delvis helt bort i diskussionen men om det är någon tröst för henne ska jag i alla fall läsa hennes bok Åsen med det snaraste.

Bokmässans höjdpunkt

Jag visste att seminariet med Mikael Niemi skulle bli bra, men att det skulle bli min bästa upplevelse på mässan hade jag ingen aning om. Jag har hört honom tidigare i diverse sammanhang på radio och TV prata om sin nya bok Fallvatten och beundrar honom inte bara för att han är en gudabenådad berättare utan också för att han konsten att variera sitt föredrag, här är det ingen upprepning inte utan kändes nytt och fräscht. Undertecknad satt på första bänk, så nära att jag kunde se de fina linjerna runt ögonen och sögs fullkomligt in i hans berättarvärld.  Bravo Mikael du hade hela din publik i din hand!

Jag skrev om Fallvatten här i förra veckan.