I början av boken tänkte jag, ”så typiskt den ryska berättartraditionen med ett så myllrande och varierande persongalleri” men den känslan försvann allteftersom jag läste. Persongalleriet består till största delen av en rad olika kvinnor som alla vakar i en lägenhet i New York över Alik som snart ska dö Samtliga där är exilryssar som på ett eller annat sätt hamnat i USA. Det följer en del tillbakablickar och förklaringar till de olika kvinnornas relation till Alik. Han är väl egentligen huvudpersonen men får stå tillbaka för kvinnorna runt omkring honom.
Hans död och hur han bärs ut i en sopsäck blir nästan som en bisats. Han tar däremot revansch på ett härligt sätt under samlingsstunden efter begravningen, härav bokens titel, ”Den muntra begravningen”.
Trots den dystra titeln blir boken aldrig tung eller för sorgsen att läsa. Den melankoliska ryska folksjälen lyser igenom. Blandningen av allvar och burlesk humor är bara så tilltalande. Jag läste den med glädje och tyckte om den, men kanske inte så mycket att jag läser fler böcker av författaren.
Boken ingår i etapp östeuropa som vi som följer Lyrans bokgeografi läser i februari. De andra två böckerna har jag avskrivit. Jag började på Esterházys bok men gav upp efter drygt två timmars läsning, den var inte alls i min stil. Szymborskas lyrik har jag försökt mig på tidigare men inte fastnat för.
Östeuropa
En munter begravning - Ljudmila Ulitskaja (Ryssland) Läst och gillat
4 kommentarer:
Den kanske jag prövar mig på att läsa! det låter som om jag skulle tycka om den!
Låter fint med tavlor i bokhyllan!
Visst är det en härlig bok, jag gillade att berättelsen avslöjar sin historia i små portioner och förutsätter att läsaren kan tänka själv!
Jo, man uppfattar - och uppskattar - verkligen böcker olika :)
Tack för titten i min blogg. Vi verkar tycka ungefär lika om Munter begravning. Själv har jag läst Ingenkonst, men gillade den inte. Återkommer senare. Vad kul att mankan kika in hos medresenärerna!
Trevlig helg!
Skicka en kommentar