Skynda att älska - Alex Schulman

Jag minns att jag sett något reportage om familjen Schulman när de tre pojkarna var små men inte reflekterat så mycket över det då. Att Alex Schulman som vuxen är en ganska kaxig typ och ibland rent av otrevlig, men inte värre än att det har gått att undvika honom. Jag brukar göra så med folk jag inte tycker om, enklast att inte bli uppretad i onödan. När jag lyssnade på Alex Schulmans sommarprogram blev jag tvungen att göra en ganska rask omvärdering av honom. Efter att ha läst Skynda att älska är jag omvänd kan jag säga. Ett vackrare skrivet porträtt av en far får man leta efter. Alex skyggar inte för att berätta om dåliga sidor hos pappan men det är de ljusa minnena som dominerar, de flesta av förlagda till sommarstället i Värmland.

Efter pappa Allan Schulmans död nekar Alex att sörja, det är en sorgeprocess som kom av sig.  Det går fem år innan han besöker torpet igen efter pappans död. När han så börjar gå i terapi tar han tag i känslorna kring pappans död och börjar äntligen sörja. Boken är skriven på ett milt och lågmält sätt som jag i första hand inte förknippar med Alex Schulman men det är roligt att se att han har flera strängar på sin lyra. Han beskriver sin pappas åldrande, hans pillertrillande och dödsångest på ett fint sätt och tårarna rullade över mina kinder när jag läste slutet av boken. Nu ser jag fram emot att också ta del av hans senaste bok, ”Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött”.