Ibland samspelar ödet till att jag upptäcker en ny bok eller författare och det här ett sådant tillfälle. Tre händelser har sänt mig till denna bok.
1. Ett stort tack till Tekoppen som skickade Min Skugga av Christine Falkenland till mig.
2. Det var inte så många veckor sedan hon var med i Babel och väckte min nyfikenhet.
3. Nu ska Christine Falkenland komma till Växjö och Bokens Dag dit jag har skaffat mig biljetter.
Vad göra annat än att läsa Min skugga?
Språkligt sett är berättelsen vacker. Den är kort och lättläst MEN det beskriver inte innehållet. Huvdpersonen är Rakel. Hon haltar efter en olycka i barndomen och för att få sig en man och lite trygghet så gifter hon sig med änkligen Georg. Äktenskapet är inte lyckligt. Georg kan inte glömma sin första fru och Rakel vantrivs på ön dit hon flyttat, fiskarfruarna skrämmer henne med sina ögon och hon hittar ingen att ty sig till.
Isoleringen på ön blir värre av hennes handikapp och Rakel utvecklas till en förgrämd, elak och vidrig kvinna och Falkenland lyckas beskriva henne och hennes omgivning på ett realistiskt och trovärdigt sätt. Jag är helt såld. Boksidorna dryper av den förtätade stämningen och jag vill att boken ska vara längre. Rakel är den otrevliga huvudpersonen som läsaren ändå får en förståelse för. Det är trots allt lite synd om henne trots det hon gör mot styvdottern Cornelia och hennes som Paul.
1 kommentar:
Som Falkenland är i Min skugga gillar jag henne bäst! Den typen av miljö, det lite undanglidande. Läste hennes tidiga och gillade, men en senare som Vinterträdgårnde har jag inte tyckt lika mycket om. Undrar hur den allra nyaste är?
Skicka en kommentar