onsdag 26 oktober 2011

Madame de Lafayette - Prinsessan de Clèves

Det var en förflugen kommentar från den franske presidenten Sarkozy som väckte mitt intresse för Madame de Lafayettes Prinsessan de Cléves. Sarkozy menade att det är inte så konstigt att den franska ungdomen ballar ur när de får läsa sånt "känslosvammel" från i skolan. Presidentens uttalande ledde till en kampanj i Frankrike om att läsa klassiker. Knappar med texten "Jag läser Prinsessan de Cléves" delades ut på bokmässan i Paris.

Nyligen fick jag i mitt paket Pocket och Prassel 6 pocketboken i svensk översättning och kunde inte vänta länge med att själv läsa och bilda mig min egen uppfattning. Det var det värt.

Historien utspelar sig i mitten av 1500-talet vid det franska hovet dit det kommer en ung och vacker flicka som väcker uppseende. Hon blir snabbt bortgift med prinsen av Cléves som avgudar henne men som hon inte alls bryr sig om. Det dröjer inte länge förrän prinsessan de Clèves blir kär, men inte i sin make, utan i hertigen av Nemours. Känslorna är besvarade men hon håller på sig precis som hon blivit uppfostrad till att göra. Prinsessan de Clèves make dör av sorg över sin obesvarade kärlek til sin hustru och då kan man tro att det är fritt fram för de båda älskande, men icke sa nicke. Prinsessan håller på sig även i sitt änkestånd, hon går i kloster och vägrar träffa hertigen av Nemours som mer eller mindre förföljer henne.

Det finns de som säger att detta är en av de första moderna romanerna De är historien om en kvinna som tänker för sig och som handlar efter eget huvud inom gränserna för de konvenanser och uppförandegränser som fanns då. Hon sätter sin ära i första rummet och månar om sin inre sårbarhet.

Initialt var det lite jobbigt att läsa, de första 20 sidorna innehöll i stort sett bara en lång radda av hovpersonligheter vid denna tid. Alla personer i boken har funnits, utom Prinsessan de Clèves och hennes mor. Den franska drottningen vi möter är ingen mindre än Katarina av Medici, en viljestark och makthungrig kvinna som låg bakom Bartolomeinatten och som jag läst en hel del om. Hon var en fascinerande kvinna. Boken då? Ja, kommer man bara över början av boken lättar läsningen. Till slut kan jag säga att jag inte håller med president Sarkozy.

2 kommentarer:

EvaB sa...

Intressant!

Anna sa...

Så spännande bok! Tur att jag har din blogg att läsa så att jag hänger med. Hade nog missat den här franska debatten helt annars...