Torgny Lindgren - Pölsan

Jag har än en gång njutit av att lyssna till när Torgny Lindgren läser en av sina egna böcker. Den här gången Pölsan. En sak står klar när jag lyssnat klart och det är att jag aldrig kommer att smaka pölsa frivilligt. Jag brukar inte vara äckelmagad men beskrivningen över hur det går till att anrätta pölsan och vad som stoppas i koket är mycket verklig.Nu menar jag inte i första hand alla inälvor, rotfrukter och kryddor som går ner i grytan utan det där lilla extra, mular, klövar, ögon etc. Nej tack.

Historien tar sin början 1947 när två främmande män kommer till trakten, en skollärare och en handelsresande i tyger. Den senares identitet råder det stor osäkerhet kring. Är han i själva verket Martin Bormann, nazisten på flykt? Dessa två herrar finner varandra i sina gemensamma intresse kring att sjunga men också i besattheten av att hitta den perfekta pölsan. De far runt i byarna och provsmakar, sätter betyg och luskar i recepten. På sina resor stöter de också på en ung, tanig gosse vid namn Torgny Lindgren som serverar dem pölsa. Det är ett roligt grepp att skriva in sig själv i berättelsen, lite som när Alfred Hitchcock alltid brukade ha en statistroll i sina egna filmer.

Tillbaka till boken så finns här många fler bottnar som vanligt i en Lindgrenroman. Det är svårigheterna för glesbygdskommuner att få budgeten att gå ihop och räcka till åldringsvård, skola etc. Det är misstänksamheten mot främlingar. Det är också skrivandets konst och funderingar kring detta men framförallt så är den stora behållningen Torgny Lindgrens alldeles eget språk med västerbottniska inslag och enkelhet blandat med bibliska metaforer.


Det känns tryggt på något sätt att återse orter som Raggsjön, Avabäck och Inreliden som är så starkt förknippade med Torgny Lindgren-land. För den som vill resa själv och på plats uppleva dessa västerbottniska orter kan ta en titt på Norsjö kommuns hemsida.