Siri Hustvedt - Sommaren utan män

Mia är poet och kring de femtio. Efter 30 års äktenskap tillkännager hennes make en dag att han vill ta en paus. Mia får ett sammanbrott, en psykos, och hamnar på sjukhus ett tag. Räddningen och återuppbyggnaden av Mias liv sker över en sommar, Sommaren utan män.

Mia tar jobb som en slags poesilärarinna för en grupp 12-åriga flickor. Vi får på nära håll uppleva hur elaka de är mot en i gruppen och hur Mia försöker sona och förena med hjälp av den litterära skapandeprocessen. En annan grupp av kvinnor som figurerar som en stark och härlig grupp är Mias mor och hennes väninnor, De Fem Svanarna på äldreboendet. Damerna har en egen bokcirkel och det är extra roligt att följa deras samtal kring bl a Jane Austen. De gamla damerna har också en väldigt pragmatisk inställning till döden något som läsaren får bevittna. Dessutom förekommer Mia syster och en granne, en kvinna med två små barn och en del äktenskapliga problem.

De här kvinnoödena och deras olika åldrar går in och ut i varandra i berättelsen och det gäller att hänga med i svängarna. Mina speciella favoritstycken i boken var nog de där de unga flickorna var med. Mödan av att växa upp, tonårsproblem, hemlig kärlek och kärleken till poesin behöver inte vara intantilt eller sötsliskigt skrivet. Siri Hustvedt ger var ålder tid och plats i romanen.