Jenny Jägerfeld - Här ligger jag och blöder

Många bokbloggare har läst och skrivit så positivt om Här ligger jag och blöder att jag nästan får ångest att jag inte helt ut delar allt bra som skrivits om boken. 2010 vann den dessutom Augustpriset för barn- och ungdomsböcker. Visst håller jag med om att boken är bra, språket är bra, karaktärerna i boken är bra, de parallella historierna om huvudpersonens Majas vardagslivet och sidestoryn vad som egentligen hänt med hennes mamma är bra.....och ändå. Är det fel på mig?

Njae, förhoppningsvis inte, men vid en snabbanalys tror jag att några faktorer spelat in.

1. Jag har lyssnat på Här ligger jag och blöder som radioföljetong och den här gången har det lyssnadet blivit ganska hackigt. Normalt älskar jag radioföljetongerna men det bygger ändå på en viss kontinuitet och att det inte går för lång tid mellan avsnitten.
2. Ungdomsböcker, crossover-böcker är egentligen inte min grej. Jag är ganska trött på ungdomar och deras problem och känner i dubbel bemärkelse att det är något jag vuxit ifrån.
3. Jag är också hjärtligt trött på böcker med karaktärer som som har en eller annan psykiskt störning eller diagnos. Det har helt enkelt blivit för många böcker om detta för mig på sistone.

Slutsats. Jag ska medvetet rikta in mig på andra typer av litteratur där jag känner att jag får ut något av läsandet istället för att bli irriterad.